Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1870, sida 2

Att grefve A. Posses interpellation skulle uppdaga och framkalla några dolda skatter, var väl icke att motse; åtminstone hafva vi aldrig gjort oss några illusioner i denna del. Icke heller väntade vi, attregeringen skulle blifva derigenom försatt i någon stor förlägenhet, ty man kunde alltför väl inse, att de omtalade besparingarne icke varit för resp. departementschefer obekanta. Om ock interpellationen i dessa hänseenden förlorat sin udd, och om den snarare varit för statsutskottets ordförande en varning att till en annan gång höra sig bättre för, innan man uppträder med sådan säkerhet, så har likväl den i ämnet förda diskussionen varit ganska lärorik, i det den gifvit representationen tillfälle att erhålla kännedom om vissa regeringens afsigter, hvilka, derest de af riksdagen ogillas, skola kunna ännu möjligen motverkas. Dit höra i första rummet de lemnade upplysningarne rörande användningen af besparade medel å beväringsfonden. Denna fond, samlad genom afgifter af dem som friköpt sig från beväringsöfningarne, uppgick vid 1869 års början till 850,000 rdr, hvaraf dock 200,000 rdr blifvit under 1869 disponerade, så att nu återstod endast ett belopp af 650,000 rdr. Huru vill man nu använda denna fond, som skall, enligt derför stadgade vilkor, yanvändas till beväringsinrättningens ytterligare utbildning? — Den första användningen deraf skulle blifva, enligt finansministerns tillkännagifvande, att anskafla baracker åt beväringen på de mötesplatser, der sådana ännu saknas. Behofvet af sådana skyddsmedel åt det unga manskapet äfven i rikets sydligare delar vilja vi ej förneka, men äro deremot osäkra på om en sådan användning kan strängt taget räknas till ,,beväringsinrättningens ytterligare utbildning. Om emellertid barackerna kunna hafva skäl tör sig, så saknas dessa så mycket mer för det andra anförda ändamålet: kapotter, hvilkas anskaffande skulle kosta 500,000 rdr, och klädesbyxor (i stället för linne-), hvilka skulle kosta. 270,000 rdr. Med synnerlig fägnad läste vi häromdagen i en uppsats, signerad J. A. H(azelius) beröm till den närvarande krigsministern derötver att han tillåtit beväringen begagna egna kläder. Att nu fylla förråderna med tusental af kapotter och klädesbyxor synes stå i strid mot en sådan anordning. Vi fatta alltför väl den ståndpunkt, hvarifrån man vill bekläda beväringen lika med den s. k. stamtruppen, för att göra hela truppen vid samöfningarne så homogen som möjligt, äfven i fråga om den yttre anblicken. Principen att låta beväringsmanskapet, mot någon ersättning, hålla sig sjelf med kläder, är dock alltför vigtig att böra af förenämnda skäl uppoffras. Utom det förderfliga i detta magasineringssystem af tusentals klädespersedlar, möter härvid den olägenheten, att en man icke erhåller en beklädnad, som passar efter hans växt (med kapotterna betyder dock detta mindre), hvilket just är det, som ofta gifver våra stackars beväringsynglingar ett så löjligt utseende. Den nyss så frimodige bondegossen har också knappt fått på sig denna ,,uniform, förrän han känner sig modstulen och besvärad på allt vis. Detta beliöfde likväl ej inträffa, såvida den honom gifna uniformen ej vore så ändamålsvidrig. Bättre än att intvinga beväringen i den misslyckade uniformen vore att gifva soldaten en beklädnad, som mera öfverensstämde med den dagliga drägten, då det ock vore lätt att låta beväringsynglingen få bära egna kläder. Då blefve ock en samöfning mellan flera beväringsklasser en lättare sak. Att använda en half million riksdaler på ifrågavarande klädespersedlar är alltså, enligt vårt förmenande, icke ett steg i den ätta riktningen, utan tvertom. I alla fall vör man kunna vänta dermed, intilldess något närmare blifvit bestämdt rörande rår armåorganisation, då det ju kan hända, utt ett nytt experiment vill afskaffa hela deväringsexercisen, för att få bibehålla sden lilla men goda armben oblandad ch obesmittad af alla folkbeväpningselenenter. Alldrabetänkligast är likväl krigsminiterns påstående, att , uppställandet af en tam för den beväring, som saknade sålan, verkligen vore att utveckla bevärings— Ä—-—L:——2—.1—2