Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 3

ron för den tid som var och som stundade. Ty sedan han lemnade Söderköping, hvilket skedde på marskens inrådan samma dag, som mötet sluade, medan Broder Svensson red bort utanför staden till sina svenner, något som vållade att han cke kunde dessförinnan sammanträfsa med denne, — sedan dess hade han icke haft några underrättelser hvarken från marsken eller trån Broder Svensson. Och underrättelserna flögo ej så hastigt öfver land den tiden, som i våra dagar. Men medan han satt der försjunken i tankar, hörde han från borgstugan en af svennerna sjunga: Det hände sig allt Mariemessedag Och rätt om middagstid De skuto eld på Faxehus. Att lågen stod änd i sky. Faxehus ligger i svartom brandom. Ett leende drog öfver riddarens läpp, när han hörde tonerna trån den välkända folkvisan, hvilken täflade med Engelbrektsvisan i att ega folkets njertan. Och svennen fortfor, litet emellan arbruten vt bifallsrop från de öfriga svennerna, hvilka besunno sig i borgstugan: De gingo sig ifrån Delsbo Ööch intill Delsbo rå De höggo fläsket af knokarna, Så långt som de kunde nå. Faxehus ligger i svartom brandom. Tröster man i Regnsjö Sammalund i Mo, De togo deras båtar bort, De kunde inte undan ro. Paxehus ligger i svartom brandom. De framsjungna orden framkallade allt för iydligt den förflutna tiden, då herr Erik fick sitt ystmäte , att klämma efter de utländska fogdarne, för att icke hans tankar skulle ledas till denna tid och dessa minnen. Längre än sångens toner lockade honom, dvaldes dock icke hans ande der.