Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 2

Ni torde hafva anmärkt, att utom finans-j ministern äfven krigsoch sjöministrarne deltogo i debatten. Man såg dessutom på ministerbänken tillstädes hrr Bredberg och v. Ehrenheim. Den åt första kammarens ledamöter upplåtna läktaren var under hela tiden öfverfylld, och man såg för öfrigt många af nämnde kammares ledamöter nere i sjelfva sessionssalen i andra kammaren. Att journalistoch åhörareläktarne voro öfverfulla, behöfver jag knappast nämna. Allt vittnade om det stora intresse, hvarmed man motsett de väntade ministeriella förklaringarne och den debatt, hvartill de kunde gifva anledning. Sjöministern tog ordet, sedan grefve Posse replikerat finansministern, och han lemnade några mera i detalj gående uppgifter rörande sammanhanget med vissa af de omhandlade posterna under femte hufvudtiteln. Med afseende å de punkter han vidrörde syntes hans förklaringar ganska nöjaktiga. En pikant episod i hans yttrande var hans förklaring öfver anledningen hvarföre kamreraren i sjöförvaltningen icke hade kunnat komma tillstädes i statsutskottet föregående dag, en omständighet hvaröfver grefve Posse beklagat sig och hvilken han anfört såsom skäl att han ej egde tillförlitliga uppgifter rörande vissa punkter. Sjöministern erinrade, att någon skyldighet för nämnde kamrerare att infinna sigi statsutskottet ej förefunnes, men att han likväl skulle beredvilligt göra det, då hans tjensteåligganden ej hindrade det. Nu hade han varit af statsrådets ledamöter tillkallad för att meddela upplysningar just rörande de ämnen som berördes 1 grefve Posses interpellation, och deröfver borde väl denne icke beklaga sig. — Krigsministern å sin sida sökte visa, att då man använde den allmänna beväringsfondens medel för att bereda stam åt en del af beväringen, som förut saknat sådan, så afsåge detta otvifvelaktigt beväringsinrättningens utveckling. Att man icke förr anlitat beväringsfonden för de öfriga behof, till hvilkas fyllande den nu afsäges — beväringsbarackers uppförande, anskaffande af förbättrad beklädnad åt beväringen 0. s. v. — härrörde dels deraf, att man först velat afvakta utgången af ministerns stora organisationsplan, dels deraf, att medlen förut varit otillräckliga för de dermed afsedda åtgärderna. Äfven krigsministern riktade slutligen en sarkasm mot interpellanten, då han sade, att en ansvarig departementschef ej kan gå lika lätt och med lika liten pröfning tillväga som den utanför rådkammaren stående anmärkaren. Förutom hr Bergström, som såtillvida understödde regeringen, att han förmälde sig ha funnit dess förklaringar tillfredsställande, samt hrr Staaff och Asker, hvilka visade sig stå på samma sida genom de förebråelser de riktade mot grefve Posses sätt att begagna interpellationsrätten, men hvilka herrar för öfrigt ej blandade sig i sjelfva sakdiskussionen, var det egentligen friherre Gripenstedt, som gaf ministeren ett godt och kraftigt handtag genom att blotta några svaga punkter i grefve Posses resonnementer och kalkyler. Han erinrade, dels att i reservationsanslagens natur låge att de under vissa år skulle lemna öfverskott, hvilka skulle kunna vid behof användas, dels att det var de uppkommande reservationerna, som satte statskontoret i tillfälle att reda sig med den obetydliga grundfond kontoret egde. Då grefve Posse till svar på finansministerns upplysningar, att de omtalade besparingarne numera vore disponerade, hade invändt, att man å andra sidan hade alt påräkna två sednare års inkomster, så vore detta, sade friherre Gripenstedt, en volt, ty grefven behagade alldeles ignorera att under samma två år äfven förestode åtskilliga utgifter. Friherre Gripenstedt varnade statsutskottet allvarligen att gå försigtigt tillväga och se sig väl före, att det ej mer än tillbörligt ingrepe i administrationens gång. Hrr Adlersparre och Palander uppträdde såtillvida mot interpellanten, att de båda protesterade mot afsigten att vägra anslag till monitorernas förändring. Den förre yttrade sig ej i de finansiella frågorna, hvaremot den sednare för öfrigt instämde i grefve Posses anmärkningar. I afgjordt oppositionel riktning uppträdde eljest endast kapten John Ericson, som häftigt anföll krigsministern för beslutet att inställa årets öfningar med andra beväringsklassen. Denne tal. utvecklade icke närmare skälen för sin åsigt, och det är således svårt att döma mellan honom och krigsministern i afseende på riktigheten af den klandrade åtgärden, men jag tror mig kunna säga, att hela tonen i hr Ericsons uppträdande var sådan, att jag icke är