Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1870, sida 3

rans fruktan på pligternas väg antagas såsom de rätta bevisen på ett rent hjerta och känieteckner på den nya Födelsen. Allt det, som är förnöjdt med att ,,sitta under anspråkslöshetens blygsamma tak, afskiljes från kretsen af kristlig nädegåfva samt kallas verldsligt och främmande för evangelium. Det är icke genom att stanna i hemmet och tyst göra hvad som är rätt och godt, välvilligt och bjelpsamt i den dagliga sammanlefnaden, eller genom utöfvande af moraliska och menskliga dygder såsom en frukt af kärleken till Gud och nästan — det är icke på det viset som känsloförderfvarne tillåta menniskorna att ,,utveckla saligheten, utan genom att löpa till skogs för att åhöra lidelsefulla predikningar och deltaga i larmande bönemöten; genom att falla i konvulsioner och sinnesyrsel. Ingenting mindre än känslornas kokande till pösning tillfredsställer dem, som nu för tiden känna på det andliga lifvets puls. Attskriften antyder, det ,,känslans djup, men icke stormen på dess yta är Gudi angenämt, har föridem ingen vigt. Samvetets förebråelser och hviskningar måste dränkas i sinnenas öfversvallning. Och detta kallas trons utöfning! Till själens frälsande fordrar man, att de djuriska lidelserna skola blåsas upp till skimrande bubblor, dem en feberhet fantasi sedermera må antaga för luftballonger, hvarmed inbillningen uppstiger i andlighetens högre rymder. Ingenting, vi djerfvas säga det, kan vara mera förderfvande än denna i svang råkade uppnedpåvändning af de kristliga pligterna, hvilken synes oskiljaktigt förenad med metoden för de moderna väckelserna. Dess ofelbara verkan är att forma den inre menniskan till bokstaflig vanskaplighet, samt gifva tankar och känslor en onaturlig och falsk riktning. Den andliga omåttligheten, om den ock ikläder sig religionens drägt och namn, drager den lekamliga omåttligheten efter sig. Sinnenas sjukliga trängtan efter kraftiga retmedel smittar kroppen. Den dagliga sjelfförsakelsen leder dessa upphetsade troshjeltar icke hastigt nog till religionens mål, och så förledas de att bygga sitt hopp på en annan grundval än bönens och arbetets. Spasmer och konvulsiviska skick äro en behagligare genväg till saligheten. Den närvarande förnedringen af den amerikanska qvinligheten är tvifvelsutan till största delen härfluten ur denna orsak. Nervsystemet utbildas till öfverdrift. Deraf alstras en osundhet, som fasar för lifvets arbeten och mödor, men kräfver starka och nöjsamma hänförelser. Alla källor för huslig trefnad torkas ut af känslofevern, hemmets stillhet, dess lugna lycka, dess enkla fröjder, dess nyktra omsorger och vård blifva besvärliga, afsmakliga och olidliga i deras ögon. Att underkasta sig en moders pligter, att uppdraga det gryende lifvet, att vagga den späda, att tålmodigt och fromt uppfostra omkring sig en skara at goda, dygdiga och lydiga barn — är icke för dem någon del af ,vägen till rättfärdighet:. Tvärtom, en sådan verldslig omvårdnad skulle hindra dem från lycksaligheten af dessa gudfruktiga svärmerier, der de äro i tillfälle att sätta sina sinnen i brand och ila till okända rymder på hvirfvelvindens yrande vingar. Att himmelens välsignelse och den gudomliga nåden kunna komma att söka upp dem under det trägna och redliga arbetet eller blifva dem till del under det kristliga uppfyllandet af dagliga pligter, öfverstiger deras fattningsgåfva. Sådane äro de alltmer omkring sig gripande resultaterna af det trånga och förvända nit, som uppenbarar sig i de s. k. ,väckelserna, hvaraf Camp Mectings utgöra sjelfva tempeldomen. En olycksbringande skilsmessa emellan religion och moral måste blifva den galenskapens yttersta afkomling. Företeelsen kam sannerligen icke blifva hvarken för hårdt bedömd eller för allvarsamt motarbetad af alla uppriktiga, tänkande kristna min och qvinnor.