z . ; Göteborg den 12 Februari. Det skandinaviska Norden eger i Frankrike en målsman af mycket aktningsvärda egenskaper. Det är professor A. Geffroy, en af medarbetarne i , Revue des deux mondes, som för några år sedan uppehöll sig i Stockholm och, som vi tro, äfven i Köpenhamn i och för historiska studier. Hans namn har sedermera ofta varit anfördt, i det han skrifvit flera värderika uppsatser i den nämnda tidskriften öfver ämnen tillhörande Nordens historia och politik. Hela hans skriftställeri andas mycken förkärlek för de nordiska rikena, hvilkas förening till ett skandinaviskt statsförbund utgör ett föremål för hans varma sympatier. Sednast har hr Geffroy i Februari-häftet af ,, Revue des deux mondes egnat en framställning åt , Nordens nya faror och Skandinavismen, hvari han återkallar i minnet historien om sätt, hvarpå Preussen och Österrike förenade sig om anfallet på Danmark mot slutet af 1863. Denna poitiska handling eger få motstycken i nyare historien i fråga om orättfärdighet, men len eger en enda ursäkt, hvilken hr Geffcy ej borde hafva förbisett, nemligen den upprörda stämningen i Tyskland, hvilken var sådan att en revolution kunnat när som helst utbryta, med ,,Schleswig-Holstein neerumschlungen till fältrop och föresändning. Till att afböja denna storm nåste Preussen sätta sig i spetsen för röelsen, och Österrike vågade ej draga sig mdan, för att ej vederväga hela sitt aneende och inflytande i Tyskland. Dessa omständigheter kunna möjligen usäkta, men aldrig rättfärdiga detta anall, hvars frukter, genom list och våld, plockades af Preussen allena. Så uppstod tt Nordtyskland på monarkisk grund, unler det att det eljest, ganska sannolikt, ildats på republikansk. Preussens hänynslösa politik under allt detta skildras anska väl af hr Geffroy, som derefter ramställer flera riktiga erinringar rörande ragerfreden och Preussens cyniska urakt