Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1870, sida 2

icke an! genmälde Flourens, men lätom oss om några dagar skicka dem alla dit, der pepparn växer! Det gifves två slags politik, begge lika lätta att följa, men lika bedröfliga till sina töljder. Det ena består uti att förbjuda allt, t. o. m. det, som är gagneligt för den fria yttringen af den allmänna meningen; det andra består uti att tillåta allt, t. o. m. det, som strider emot hvarje regerings bestånd och emot samhällets upprätthållande. Men mellan dessa begge slag af politik, hvilka begge leda till att rvincra hvarje regering, gifves det ett tredje, som föreslår och redligt använder de mest liberala lagar, men som tillika ålägger alla att akta dem — en politik, som respekterar åsigtornas frihet, men som deremot ålägger dessa åsigter att respektera myndigheterna. Endast den sistnämnda politiken kan grunda en varaktig frihet, och icke en sådan,! som åstadkommes genom en revolutions stormflod för att straxt bortsköljas af en oundgänglig reaktions tillbakaströmning. Denna politik är känd under namn af — motståndspoltik. Qroligheter ha äfven förekommit i Marseille, hvilken stad — som bekant är — vid valen törlidet år täflade med Paris och Lyon i radikala demonstrationer. Der förekommo stora folkskockningar på gatorna, man sjöng marseljäsen och anföll polisen, m. m.; c:a 30 personer blefvo häktade. Marseille representeras i lagstiftande församlingen af radikalerna Gambetta och Esquiros, hvilka nog nu, med anledning af förenämnde oroligheter, skola framkomma med interpellationer. Som bevis på det revolutionära sinnelag, som intagit en del af befolkningen i Marseille, förtjenar anföras, att vid valmötena i Maj 1869 till och med kandidater af bestämd oppositionell färg, som t. ex. republikanen Marie, blefvo nedtystade i socialisternas klubb: ,,den demokratiska föreningen, och detta under ett oväsen, som det hette ien berättelse från den tiden, , mot hvilket hvarje mensklig stämma var vanmäktig. Marseille räknar 300,000 innevånare, hvaribland en mängd sjömän och fabriksarbetare. I lagstiftande församlingens möte den 9 dennes gick det ånyo stormigt till. Representanten för hufvudstadens sjette valkrets, Jules Ferry. (republikan, medarbetare i ,,Temps), interpellerade regeringen angående upplösningen af flera möten utaf det slag, som så ofta på den sednaste tiden förekommit. Ferry förmenade, att detta beteende af regeringen varit lagstridigt. Inrikesministern Chevandier de Valdröme och justiticeministern Ollivier genmälde interpellanten, som dock vidblef sin åsigt. Ferry begärde tillika upplysningar angående häktandet utaf redaktörerna af Marseillaise. Då Ollivier anmärkte, att denna åtgärd icke utgått från de administrativa myndigheterna, utan från domstolarne, lät Ferry förifra sig till att beteckna domrarne såsom , misstänkta, ett yttrande, hvilket föranledde presidenten att kalla talaren till ordningen.