UTRIKES. FRANKRIKE. Att de revolutionära agitationer, som fortfarit i Paris ända sedan början a den sednaste valperioden, framkallat allvarsamma bekymmer hos kejsardömets uppriktiga vänner, framgår bland annat af en längre artikel i ,,Peuple francais, undertecknad af tidningens hufvudredaktör, Clement Duvernois, medlem af lagstiftande församlingen och en af kejsarens tillgifnaste vänner. Han yttrar sig på följande sätt: På ytan synes det lugnt: lagstiftande kårerna diskutera landets vigtigaste angelägenheter, ministrarne söka administrera med förstånd, affärerna börja att komma i gång på nytt, papperen stiga och den arbetande klassen fordrar blott ordning och trygghet. . Men hvad föregår under denna så fredliga och leende yta? Dag för dag samlas 4-a 5,000 personer för att missbruka den så liberalt medgifna församlingsrätten, för att — ofta under ordförandeskap af en deputerad utaf yttersta venstern — öfverlemna sig åt den mest anarkiska tygellöshet och att framföra de skamlösaste yttranden, i det de derigenom egga hvarandra inpördes och lofva hvarandra att störta kejsardömet med våld, samt att vända upp och ned på hela samhället. Man döme sjelf af följande fakta: I en folkförsamling af öfver 800 personer vid Rue Lecourbe under Rocheforts ordförandeskap förhandlades det om , arbetet. Det talades om kooperativa sällskaper; mot de arbetsherrar och kapitalister, som exploitera arbetarne; mot armben och dess användande under hvarje arbetareuppror; mot embetsmännens ,snylt-tillvaro och mot interventionen i Rom. Efter att hafva fått en varning af poliskommissarien för yttrandet: ,,Vi eftersträfva republiken! slutade Cantagrel med orden: ,Den revolutionära strömmen stiger; kapitalet måste gifva efter för arbetet, i fall det ej skall bortföras af strömmen. I ett annat möte af 1.500 personer, till största delen arbetare och likaledes under Rocheforts ordförandeskap, skulle ,.trihandeln och skydssystemet afhandlas. ,,Den sociala revolutionen står för dörren! yttrade en talare; en annan tillade: ,,Det råder lugn för ögonblicket, men det kommer sig deraf, att allt skall rifvas ned, och att man icke vet, hvar man skall börja! En hr Falcet talade om en vild höfding Kameamea, ,,som äfven skulle vara sänd af försynen, och som talar om att sätta kronan på verket. Oaktadt en nu erhållen varning, fortsatte talaren i samma ton, tilläggande, att det vore ,,två män, som under alla tider skulle blifva en skamfläck: den ene har förrådt sin herre — Judas; den andre har förrådt friheten — Ollivier.s Nu upplöste poliskommissarien mötet under ett fasligt oväsen, hyarunder ropades: ,,Lefve Rochefort! Lefve republiken! Vid Rue de Flandre invigde Rochefort en möteslokal för en åhörarekrets af 4,000 i salen och circa 1,000 derutanför. Rochefort lät vänta på sig, och Flourens måste undskylla honom med, ,,att hela hans tid vore helgad åt demokratienÖmsider kom Rochefort och mottogs med hurrarop. Man klappade i händerna, då han torkade svetten af sin panna, och ropade: ,,Lefve Rochefort! Millicre yttrade: Folket har två fiender. Den förste är ej att frukta (varning af poliskommissarien); den andre är bourgeoisien, d. v. s. de, som besitta egendom. Flourens anmärkte, att folket, sedan det triumferat, bör taga sig i akt för Bancel och Jules Favre. Om Schneider, presidenten i lagstiftande törsamlingen, yttrade em närvarande helt kort och godt: ,Låtom oss hänga honom! ,Det går