Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1870, sida 3

fallningshafvande, efter hållna förhör, anbesallt länsmannen J. O. Ruthberg att i anledning dera! anställa åtal, Ruthberg å tjenstens vägnar tilltalat, bland andra, Anders Nilsson och Nils Nilsson i Baggböle och yrkat att de, hvilka varit anställda vid en ofvanför såghuset inrättad så kallad insamlingsbom och haft till åliggande att från Baggböle sågverksegares timmer afskilja sådant, som tillhörde andra, och att förse det förra med vissa märken, utvisande på hvilken af ramarne isåghusen hvarje timmerstock borde försågas, måtte, enär under omförmälda tid inträffat, att bland det af Anders Nilsson och Nils Nilsson för sågning inmärkta och derefter i såghusen införda timmer ett större parti befunnits tillhöra kronan och vara med dess märke försedt, för hvad Anders Nilsson och Nils Nilsson i så måtto till last låge, fällas till laga ansvar, genom utslag den 16 Gktober 1867, emedan utredt vore, att inom omförmälda bombyggnad, derifrån sågtimret nedstuckes till såghusen, det kronan tillhöriga timmer, som inkommit inom bombyggnaden, svårligen kunnat afskiljas; men ett sådant afskiljande bäst och med största säkerhet kunnat verkställas dels vid timrets intagande i såghusen, dels ock inne uti detsamma, och i målet hörda vittnen korporalen G. W. Plantare i Klaleböle och arbetaren Anders Milton på Backen, hvilka varit antagna att biträda Lind vid tillsynen öfver timret, intygat: Plantare, att han af Lind erhällit tillsägelse att, enär kronans timmer icke kunde afskiljas inom bombyggnaden, i stället ingå på den ena sågen och tillse, att något kronans timmer icke sågades, samt Plantare och Milton, att de icke trodde att de personer, hvilka uti bombyggnaden skulle inmärka timret till de olika sågråmarne, veterligen sålunda inmärkt kronans timmer, samt genom 5 vittnens utsago blifvit upplyst, att de märken, som skulle utvisa timmer vara kronans och hvilka märken, sådana de inför häradsrätten uppgifvits, skulle varit ungefär en tum stora, då deremot de af enskilda använda timmermärken i storlek vanligen vore sex till tio tum, varit svåra att igenfinna, enär kronomärkena varit dels så små, dels på olika stockar anbragta på olika ställen, dels betäckta med lera eller annan jord, dels ock genom timrets nötning och stötning till hälften bortskafde, förty och då Anders Nilsson och Nils Nilsson förklarat sig hafva från bombyggnaden utstuckit allt virke, som de iakttagit tillhöra kronan, för hvars virke funnits insamlingsställe nedanom Baggböle, och att de icke veterligen såunda inmärkt något kronans timmer, samt bevisning derom ej heller förebragts, förklarat ,,någon somständighet icke hafva förekommit, derför ansvar kunde Anders Nilsson och Nils Nilsson ,ådömast ;) så har K. M:ts och rikets Svea hofrätt, der klaganden, efter förordnande af justitiekansleren, öfver häradsrättens berörda utslag sig besvärat, medelst utslag den 17 November 1868, :ej funnit skäl att i öfverklagade utslaget göra sändring;) deruti ändring i und. är vorden sökt; hvarötver Anders Nilsson och Nils Nilsson sig i und. förklarat samt hofrätten und. utlåtande afzifvit; med K. M:ts högsta domstol beslutet; gifvet Stockholms slott den 20 April 1869. K. M:t har i nåder låtit sig föredragas :osranberörda und. besvär; men finner skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kan verka ändring. Det vederbörande till und. efterrättelse länder.