Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1870, sida 3

Finland. Den nya kyrkolagen har blifvit promulgerad att träda i kraft från den 1 Juli detta år. Härigenom är ett stort steg taget på religionsfrihetens bana, i det att härmed återkallats, förutom 1686 års kyrkolag med dess mot religionsfriheten fiendtliga bestämningar, 3:dje och 4:de Så 1 kap. M. B. samt 4:de S 7 kap. Å. B., hvilka påbjuda straff och ansvar för afsall från den rena evangeliska läran. Numera, yttrar Helsingfors Dagblad, d. v. s. från den 1 Juli detta år, då förordningen träder i kraft och verkan, står det sålunda hvarje finsk medborgare fritt att, utan någon straffpåföljd och utan förlust af medborgerliga rättigheter, om han så vill, utträda ur den evangelisk-luterska kyrkans gemenskap samt efter egen fri öfvertygelse ordna sina religiösa angelägenheter, antingen han vill öfvergå till annan kyrka eller föredraga att alldeles icke tillhöra någon kyrka. En fullständig religionsfrihet är dermed visserligen ännu icke vunnen. Ty ännu qvarstär regeringsformens stadgande att alla embetsmän skola bekänna sig till den rena evangeliska läran). Vidare kan en medborgare, som ej tillhör någon kyrka, icke ingå lagligt äktenskap, emedan giftermålsbalken påbjuder att sådan skall ske genom kyrklig vigsel, hvilken icke kan försiggå, såvida man icke tillhör ett kyrkligt samfund. Och slutligen eger en person, som öfvergått till främmande trossamfund, icke utöfva gudstjenst annat än med vissa inskränkningar. Men det oaktadt har religionsfriheten vunnit ofantligt myckei. Och lägger man härtill, att efter den numera bestående, under fjolåret stadfästade landtdagsordningen, ingen religionsqvalifikation erfordras för att blifva riksdagsman, så står det, oaktadt alla ännu qvarstående inskränkningar och inadvertenser, i alla fall fast, att vi erhållit åtminstone en början till en verklig religionsfrihet. — Förklaring. I dessa dagar, då förföljelserna mot pressen återupptagits med en oförklarlig stränghet, är det en fägnad att läsa ett erkännande af ett utaf de mest trakasserade bladen, nemligen Helsingfors: Dagblad, från en man, sådan som biskop Schauman. Etter att hafva fränkänt sig försattareskapet till några i detta blad införda uppsatser, yttrar den frimodige biskopen följande: i Jag älskar icke anonymiteten, och jag har derföre också aldrig uti offentliga blad uppträdt i någon fråga, utan att sätta mitt naum under de ord jag yttrat. Med öppet visir vill jag städse framträda och såsom en man stå bakom mina ord, och för allmänheten och för hvem som helst det vara må svara för hvad jag yttrat. Det är också närmast ur denna synpunkt jag nu tillbakavisar den förmodan, att jag skulle ha författat ifrågavarande artikel. Ty dess innebåll gillar jag i hufvudsak, äfvensom det öppna, be mda och kraftiga sätt, hvarpå detta innehåll är framstäldt. om jag också icke kan gilla alla de enskilta uttrycken i densamma. Artikeln vittnar om den sannt patriotiska anda, som också utmärker ij Dagbladets egna artiklar uti frågor rörande våra sociala och inre politiska förhållanden, och som gjort bladet högt aktadt i hela landet hos alla dem, hvilka utan några biafsigter endast hafva landets allmänna väl för ögonen, äfven der de M ervilta frågor kunna vara af annan tanke än adet. ER AE a