Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1870, sida 2

oc . Göteborg den 8 Februari. Den svenska polarexpeditionen af 1868 har varit omfattad af hela vårt land med ett intresse, som gjort densamma till en verklig nationalangelägenhet. Den var endast en fortsättning af äldre svenska expeditioner, men blef i visst fall för tillfället en slutpunkt, emedan man härigenom dels fullbordat de förut begynta vetenskapliga undersökningarne, dels kommit till några temligen gifna resultater i fråga om vissa förut olösta problemer. Till dessa hörde frågan om ett öppet polarhaf, hvars tillvaro antogs af flera tyska och amerikanska geografer, och hvilken fråga genom den sista svenska expeditionen erhållit ett svar, som sannolikt icke kommer att vederläggas af de nya expeditionerna, nemligen att det eftersökta öppna polarhafvet icke finnes till. Det var en årstid, som ännu icke varit af någon expedition begagnad, nemligen slutet af September månad. Det var möjligt att isen då lemnade öppningar för genomsegling. Men äfven nu mötte den ogenomträngliga iskanten, bland hvars brustna stycken ångfartyget ,Sofia förgäfves sökte bana sig väg. Den intressanta berättelsen om , Svenska Polarexpeditionen år 1868, utgifven af Th. M. Fries och C. Nyström, hvilken, såsom vi redan omtalat, för någon tid sedan utkommit, redogör utförligt för dessa omständigheter. Då , Sofia den 23 September befann sig på 78 26 nordlig latitud låg fartyget vid ett isfält, på alla sidor omgifvet al större och mindre isblock. Man hade nu följt två gånger isgränsen, utan att finna någon Öppning eller svag punkt i den törskansning polen dragit omkring sig. Så satte man kursen mot öster, och landade åter vid Spetsbergen, men blott för att snart åter fortsätta färden. Så gick ,,Sofia den 1 Oktober åter mot norden. Redan påföljande dag mötte åter TD DOE EES EE —