Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1870, sida 1

Mycket folk äfven af allmogen hade samlat sig till den stora staden Söderköping om dagen, när man väntade marsken och de öfriga herrarne norr ifrån. En mängd förnäma fruar och jungfrur hade äfven infunnit sig, och många fönster i de höga trappgafvelshusen voro fullsatta med nyfikna ansigten. Man visste, att frälset från både Österoch Westergötland samt Småland varit marsken till möte straxt på denna sidan om Kolmorden, och utom denna omständighet hade äfven ett rykte utbredt sig, att konungen var död, och detta hade äfven i sin mon bidragit att öka folksamlingen i staden, då man nu kunde förstå, att vigtiga saker der skulle komma att tilldraga sig. Ett af de kungliga skeppen från den flotta, som skulle föra konungen öfver från Gotland, hade i redlöst skick blifvit af den förfärliga stormen dagen förut drifvet i land i Östgötaskären, och några af de skeppsbrutna hade medfört ryktet till Söderköping. Gamle drotsen och de danske herrarne vistades på Djursnäs, en gård som låg en mil utanför Söderköping, och medan de här voro sysselsatta med sina vigtiga öfverläggningar, träffade dem underrättelsen om den olycka, hvilken drabbat konung Uräk. Ingen af dessa syntes till i staden, men deremot såg man de kungliga slottsherrarne gå fram och åter på gatorna, utan att akta på de blickar af vrede och ovilja, hvilka följde dem från alla ansigten, så väl de förnäma fruntimren, som köpstadens innevånare och allmogen. I ett af de största husen vid den gata, der riddarne skulle rida fram, sutto vid ett af fönstren tvenne unga, vackra anleten, af hvilka det ena tillhörde ett barn, det andra tycktes hafva räknat på sin höjd tjugo vintrar. Bakom dem stod en äldre man, hvars drägt utvisade att han var en andlig man. Han berättade något för jungfrun och barnet, som syntes högeligen fängsla deras uppmärksamhet. I synnerhet strålade barnets ansigto af tillfredsställelse och undran, Den andlige