Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1870, sida 2

lingssätt, likasom om anmärkningarne härrört från den mest oberoende medlem af HI. M:ts opposition, för att låna ett uttryck från den engelska parlaments-terminologien. Ur synpunkten af en fri eganderätt och ur synpunkten af det önskvärda deri, att representanterna äro oberoende af alla andra konsiderationer än sin öfvertygelse om det rätta, kan man icke annat n glädja sig åt att ställningen hos oss är sådan; men Ni torde tillåta mig uttala den åsigt, att det sätt, på hvilket anmärkningarne af ministern upptogos och besvarades, vittnade om större fördragsamhet och storsinthet, än anmärkningarne vittnade om takt. Under den af hr Tornerhjelms motioner föranledda debatt, i hvilken krigsministern afgaf sina nyss antydda förklaringar, kunde man iakttaga såsom något ganska anmärknipgsvärdt, att man i vissa militära kretsar synes anse tidpunkten gynnsam för att åter börja sträva för en reform i vårt försvarsväsen, gående i en riktning alldeles motsatt den, som allmänna meningen i landet under de sednare åren påyrkat. Jag misstager mig troligen icke då jag anser, att det är de misslyckade försöken vid sednaste riksdagar, att uträtta någonting för armöreformen, som nu låtit modet stiga hos dem, för hvilka allt tal om ett försvar på folkbeväpningens grund är en styggelse. Det var fägnande att höra, det krigsministern förklarade sig bestämdt emot alla sådana tendenser. Jag vet, hr Redaktör, att Ni vid riksdagarne brutit en och annan lans med general Abelin i försvarsfrågan, och att Ni ej är någon vän hvarken af hans stora organisationsplan eller af hans nu framlagda förslag till omreglering af regementenas styrka och åtskilliga bätsmansrotars förvandling till indelt insanteri, men Ni torde icke desto mindre tilläta mig säga, att då man bör general Abelin utveckla sina äsigter med denna värma, som icko lemnår något tvifvel öfrigt om nitets allvar och afsigternas renhet, med denna fasthet, som gör det tydligt att bakom ordet står! en man, och slutligen med detta sannt konstitutionella sinnelag, som synes så väl egnadt att tillvinna sig en upplyst folkrepresentations förtroende, -— Ni torde tillåta mig säga, att då man hör detta, anser man det att beklaga, att haus föreställningar om stammens styrka skola hindra honom att samtycka till sådana reduktioner af densamma, att tillgångar kunde vinnas såväl för att med några eftergifter köpa rustoch rotehållares samtycke till en utsträckt beväringsöfning som till bekostandet af en sådan — en lösning af det stora problemet, som torde vara att anse såsom en utförbar kompromiss mellan de stridiga åsigterna, och hvilken hr Abelin med sitt förtroende-ingifvande, på samma gång humana och bestämda, väsen synes mig ha varit mannen att åstadkomma. Förutom jernvägsdebatterna och den nyss omtalade öfverläggningen om beväringsfrågan hafva de öfverläggningar, som egt rum vid remissen af åtskilliga motioner icke företett någonting annat märkligt, än att de lemnat några nya ledamöter af riksdagen tillfälle att göra sin debut. Sålunda bar hr Rydqvist serverat första kammaren med ansenliga qvantiteter siffror, medelst hvilka ,,den store svenske statsekonomen öppnat fälttåget mot frihandeln och privatbankerna. Göra sig hr Rydqvists argumenter lika litet gällande inom representationen och i landet, som de göra sig hörda i salen, är det emellertid ingen fara hvarken för bytets frihet eller de enskilda bankernas bestånd. — Inom andra kammaren debuterade hr Hedin med en motivering af sin motion om straffens minskning och latitudsystemets inskränkning. Föredraget var till innehållet logiskt och klart, till formen elegant och korrekt, det sednare till en grad, som låter förmoda, att det icke improviserades, ehuru det framfördes muntligen. Tal. vann en mycket aktningsfull uppmärksamhet af kammaren och en lika aktningsfull replik af hr Bergström, kammarens jurist par pråförence. — En annan debutant, frih. ÅÄkerhjelm, en helt ung man med ett vackert hufvud och en ståtlig hållning, yttrade sig om frih. Tamms förslag att sammanslå Stockholms och Upsala län, och han gjorde det flytande och sakrikt, låtande ana att man i honom har att värta en af kammarens talare och debattörer. Frih. Bonde, som jemväl, om jag icke misstager mig, för första gången tog ordet rörande samma ärende, stannade, med sina omsägningar och sina ansatser till stamning, såsom talare långt efter sin unge länskamrat. Det förtjenar eljest med afseende på det omhandlade förslaget anmärkas, att ehuru det från alla håll skarpt anfölls och sådana skäl anfördes mot detsamma, att det med temmelig visshet kan betraktas såsom dödfödt, föll det ingen ledamot in att föreslå, det kammaren skulle begagna sin rätt att genast afslå detsamma. Den tväg grundlagen erbjudit, att på sådant tt minska riksdagsarbetet, synes man föga benägen att anlita. Eget är för öfrigt, att de till önskningsmål hänförliga motionernas antal vid denna riksdag beLo Nog 22 Mer AA I