Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1870, sida 2

let blott 15 mark). i Göteborg den 4 Februari. Åter ingå underrättelser från Ryssland, hvilka, ehuru insvepta i hemlighetsfullhet, dock angifva, att besynnerliga rörelser försiggå i detta lands innandöme. Det är upptäckten af nya hemliga sällskaper, som derifrån omtalas, hvilka sällskapers syften man dock ej kan få för sig klara, då man kan taga för afgjordt, att de icke blifva opartiskt framställda af de myndigheter, som mot dem uppträda. Ofriheten töder alltid hemligt spel, det är en af all historia bekräftad erfarenhet. Också äro hemliga sällskaper gammalt nytt i Ryssland. De tyckas dock nu hafva antagit en förändrad karakter. Under det de på 1820och 1830-talet voro af öfvervägande politisk karakter, synas de i sednare tider hafva gjort de sociala problemerna till sina hufvuduppgifter, förbindande dem i mer eller mindre mån med religiösa och spekulativa ider. Så har man tid efter annan uppdagat tillvaron af hemliga religiösa sekter, hvilka antagit satser och lefnadssätt af otta ohygglig beskaflenhet. Sednast uppdagar man ett nät af sällskaper, som omfattat en verldsåsigt, hvilken man ej närmare känner, men som betecknats med namnet , nihilism, den der går ut på, säges det, att upphäfva alla hittillsvarande grundvalar för staten, det mindre samhället och familjen. Desse ,nihilister erkänna intet statsbegrepp och. ingen eganderätt. Hvad vilja de då? Åro de kommunister? Men kommunismen förutsätter en mycket stark statsenhet, uppoffrande för densamma den individuella friheter. Det har varit oss omöjligt att förstå hvad dessa nya fruktansvärda revolutionärer i verkligheten åsyfta, ty hvad en af de uppgifna hufvudmännen, för dessa förbund, hr Bakunin, yttrade på arbetaremötet i Basel under den förflutna sommaren, gaf ingen annan ledning för omdömet i denna del, än att han ville rensa bort allt det bestående. Men med denna alldeles negativa, eller destruktiva, ståndpunkt, kunna dock tänkande menniskor omöjligt vara belåtna. Det måste dock väl alltid hos dem finnas några positiva åsigter rörande det nya ideala samhällets uppbyggande. Faran af dessa rörelser ligger utan tvifvel just deri, att den qväfda yttrandeoch handlingsfribeten medgifver dem att verka i tysthet, kvarigenom satserna icke kunna offentligt pröfvas och bekämpas. Icke heller kunna projektmakarne få försöka sig på att realisera sina planer, hvarigenom dessas ohållbarhet snart skulle blifva tydlig och klar. Enahanda religiösa och sociala teorier framträda ock i den brokigaste mångtald i Nordamerikas förenta stater. Men skillnaden är den, att här få de fritt göra sig gällande, både i ord och handling. Så uppstå i detta land samfundsbildningar af den mest bizarra beskaffenhet, hvilka genom sina tidningar sprida sina åsigter. Så finnes på det ena stället en församling, som gjort celibatet (det ogifta tillståndet) till sin hufvudgrundsats. Här lefver man, ett sällskap af , bröder och systrar, uti ett idylliskt lif, hvarunder man sträfvar efter allt högre renhet och helighet, egnande sina krafter åt jordbruk och trädgårdsskötsel, och detta med en flit, som förvandlar vildmarken till en lustgård. På ett annat ställe har man byggt samhället på månggiftet; på ett tredje har man det fria äktenskapet, som dock behörigen öfvervakas af församlingens föreståndare, hos hvilken frieriet måste göras. På det ena stället har man egendomens gemensamhet, på det andra arbetar hvar och en för sig 0. s. v. Inom den ena församlingen råder en krasst materialistisk bekännelse; inom den andra en ytterligt spiritualistisk. Och omkring allt detta rörer sig det oroliga amerikanska lifvet, hvari hvar och en kämpar blott för sig, med en ifver, som vore sjelfviskheten den högsta lag. Det är ett ofantligt experimentalfält, hvarpå alla teorier och samfundsbildningar uppstå och visa sin inneboende kraft. Det är en konflikt mellan krafter af lägre art och krafter at högsta ädelhet. Här sjelfuppehällets och njutningslystnadens hänsynslösasto yttringar; der handlingar af ojemförlig sjelfuppoffring och storsinthet. Lagarne och deras utöfning tukta oförrätterna, men qväfva ej friheten. Mången betraktar denna kamp med bäfvan. Huru är det möjligt, utropar man, att -sådant kan få passera? Hvart skall. det taga vägen, när sådana satser få fritt sprida sitt gift och förvilla menniskorna? Ryssland bringar oss ett lärorikt svar på dessa frågor. Här har icke detta ofog illåtits. Staten har hållit sin tunga hand itver hvarje yttring af ett tänkesätt, som ifviker från det, som staten en gång ercänt säsom rätt och tillbörligt. Och lik