Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1870, sida 2

slaglades. Stundom har det händt, att äfven hit ankomna ryska blad, till och med ,, Finlands Allmänna tidning en gång, upptagit samma saker ur den utländska pressen. Tidningen uttalar den önskan, att indragning af utländska blad måtte inhiberas och i dess ställe de såsom farliga ansedda ställena i tidningen svärtas, så som det ännu tillgår i Ryssland. — Om nödens lärdomar skrifves från Wasa till Hbl.: Det är mer än glädjande att höra, huru nödens lärdomar ingalunda förgäfves blifvit gifna vår allmoge. Just dessa tider ingå fortfarande berättelser från Wasa landtbrukssällskaps agenter i bygderna till sällskapet, och i dessa berättelser lärer det uttalas, såsom en allmän observation, att jordbruket, sedan nödåret, gör mycket goda, tydligt märkbara framsteg, att jorden bebrukas omsorgsfullare, ladugården utvidgas och vårdas rationellare, dikningen blir grundligare, artifieiella ängar träda i de naturligas ställe, vändplogen begynner vinna mer och mer terräng och efterträda den gamla gaffelplogen, smöret beredes bättre och afsättes i allt större mängd och till allt högre priser. Till och med hörer man från åtskilliga orter, exempelvis från det högt stående Kronoby, att man numera icke hörer någon sakna husbehotsbränningsrättigheten, emedan ladugårdsprodukterna nu gifva full ersättning för den inkomst, den förstnämnda ansågs lemna. Man kan väl icke neka, att detta är fägnarde att höra, då man har all anledning att antaga, att teckningen öfverensstämmer med verkligheten. Spanmål finnes, uppgifves det, i vissa bygder till öfverflöd; man klagar blott, att kontantbetalande bjuda för varan så litet, att man icke vill sälja den till så lågt pris (högst 18 mark för sista, ärets råg, men in i landet blott 15 mark).