Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1870, sida 2

lILIIUI (. 11111911111101617 1. f7 — rektörer för myntverk och 3 bankdirektörer. Det torde blifva svårt förneka, att denna samling var i besittning af en ganska mångsidig bildning och att följaktligen denna församlings nästan enhälliga uttalande måste tillerkännas högt värde. Bästa beviset derpå är, att det myntsystem, som af konferensen förordades, kan man visserligen försumma att tillegna sig, men man skall fåfängt söka efter något annat system, som medtör så stora fördelar och är så lätt att utföra. Om slöjdundervisningen i skolan. I ,, Tidning för Venerborgs stad och län läses i en insänd uppsats, kallad: ,Fattigdomen och folkskolank, följande, som är förtjent af allmännare uppmärksamhet: Tillfälle att lägga hand vid arbete och tillfälle till undervisning i slöjdernes abed böra tillhöra hvarje skola. Man säger, att skolans ändamål i och för sig hufvudsakligen är teoretisk undervisning och att man bör akta sig för afvägar t. ex. det praktiskt nyttiga. Må så vara: men man kan ock säga, att skolan har ingen uppgift för sig sjelf, att dess uppgift är lifvet, lefvernet, för hvilket såväl det ena som det andra är af nöden. Man må äfven ihågkomma, att i såväl den enskildes som i staternas lif finnes någonting ödesdigert, som heter ,för sent.. — Efter den utveckling folkskolan nu erhållit (åtminstone här i staden), torde man kunna antaga, att barnen, såväl gossar som flickor, icke komma att lemna skolan förrän vid omkring sexton års ålder. Ju långre skoltiden utsträckes, desto oafvisligare blir behofvet af en praktisk rigtning i skolans verksamhet. Att många af det praktiska lifvets olikartade göromål sedan gammalt, och ännu mera efter en skef skolbildning, icke ombesörjas med lust och nit utan skjutas undan från den ene till den andre (till och med könen emellan), är icke underligt, då lika litet i folkskolan som i de så kallade lärdomsskolorna barnen undervisas, öfvertygas, inpreglas, att menniskans bestämmelse är verksamhet.e Sorgligt mången gång, att insigten om arbetets nödvändighet skall vinnas först vid framskriden ålder och — långt bort från fosterjorden. Uittt par exempel. Man föreställe sig en ungdom vid 16 års ålder med folkskolans maximum i vetande såsom kapital men utan vana vid arbete, utan håg för arbete, utan insigt om arbetets nödvändighet för hvarje menniska och man föreställe sig en annan ungdom med håg för arbete såsom kapital jemte medvetande och erfarenhet, att hans händer kunna vändas till olikartade arbeten, när så behöfs, äfvensom med förmåga att kunna läsa nog lätt och ledigt (utan svårighet), att läsningen skånker nöje, med uppodlad förmåga att tänka och förstå hvad som läses samt förmåga att räkna, rita och skrifva så godt folkskolans maximum medgifver. Om man föreställer sig dessa ynglingar under dylika förhållanden utkastade i lifvet, så kan man på förhand beräkna, att i de flesta fall den förres ställning blir sorglig för honom sjelf och andra, och att det otta redan är för sent att grundlägga vilkoren för en lyckligare ställning. Och hvilken deltagande har man att påräkna, som skulle anse sig ha tid eller förmåga eller skyldighet att försöka befatta sig med en dylik grundläggning? Den andres ställning bör jemförelsevis bli lycklig. Lefnadsmod och hopp på framtiden kunna icke svika, så länge helsa och krafter hållas vid makt. Men huru skola i folkskolan tillfälle till arbete och undervisning i slöjdernas första grunder kunna åvägabringas? , Hvad flickorna angår, finhes denna undervisning anordnad sedan flera år tillbaka, och uppmanas äfven i år de stadens damer, hvilka nitälska för det uppväxande slägtets framtid, att taga den under sin synnerliga omvårdnad. — De damer, som utgöra styrelsen, mottaga med tacksamhet bidrag i penningar eller råämnen för slöjdundervisningens vidmakthållande och möjligen skeende utvidgning. Återstår således för gossarne undervisning i slöjd. Huru enkel, huru summarisk denna än må anordnas, blir den förenad med kostnader. Först och främst fattas utrymme i det stora nybyggda skolhuset. I afseende på undervisningen torde man inom hvart och ett af de olika yrkena (de vigtigaste först och de mindre vigtiga sedan i mån af tid och tillgångar) kunna uppvisa några grundelementer, som utgöra nyckeln till yrket i dess utstäckning och fullkomlighet. Ett par exempel: En person, som af ett ämnesträd kan framställa en planka (en kub, en tärning) med fullkomligt plana ytor, de motstående sidorna fullkomligt paralella samt alla vinklar vid sidor och ändar fullkomligt t. ex. räta — ban kan snickeriet; han eger åtminstone nyckeln till yrket. Han förstår begagna yxan, sågen, vinkelmåttet, cirkeln, vattpasset, hyflarne o. 8. v. Äskådningen af en svarf, ännu mera förfärdigandet med egen hand at någon ask, nålhus o. d. höjer intresset för yrket. En person, som af ett ämnesjern med filar och drill kan återgifva en ritning eller en modell med plana och paralella sidor, med vinklar af t. ex. 90? samt med fyrkantiga och runda hål och skärningar — han kan smidet; åtminstone eger han nyckeln till yrket. Med ett ord: ur hvarje yrke borde kunna framdragas något väsendtligt att inöfva såsom grundläggning för en mångsidig yrkeshåg och händighet. Det är naturligt, att många yrken ligga hvarandra nära, så att hvad man inhemtat i ett kan till större eller mindre del tillämpas i ett annat. Äfven är naturligt, att, då en menniska redan som barn sett, erfarit att hennes händer kunna vändas till en och annan slöjd, hon — jemförd med en person utan dylik uppfostran — får en större tilltagsenhet, då nöd och bekymmer hemsöka. Följden blir — ifall vanligt arbete tryter — att någon verksamhet, någon slöjd uppletas och omfattas, om ock icke inhemtad redan under barnåren. , Staden och Länet. Teater. Hr Jolins uppträdande i sin ,Komedi hade åter i går afton till Nya teatern samlat. en nära fullsatt salong, som med lifliga applåder mottog och, 92 a TA Ellföllan Star hoal-naaa dan