genom förtroendet från denna majoritet, sitt fotfäste. Äfvenså hade Forcade dela Roquette icke otydligt låtit förstå, det han ansåg sig som ledare för majoriteten, och att det berodde på honom att törkorta eller förlänga ministerens dagar, så att hans förklaringar om understöd i grunden ej kunde anses såsom annat än dolda hotelser. ,För ministtren var det derföre en lifsfråga att en gång rätt tydligt visa Thiers, det han hvarken hade rättighet att anse sig som sufflör i det politiska stycke, hvars verktyg befunno sig på ministerbänken, eller att det anstod honom, kabinettets föregifne vän, att sätta i fråga legitimiteten af den majoritet, som möjliggjort tillkomsten af en parlamentarisk regering. I afseende på Forcade de la Roquette gällde det att bevisa, det man icke vore benägen att lefva på hans nåd samt från handen i munnen, utan att man äfven vore viss om det pålitliga och frivilliga understödet af en majoritet i föramlingen, och hvilket understöd man icke behöfde köpa genom koncessioner i ord och handling. I begge dessa riktningar har äfven Emil Ollivier med lycklig takt, stolt hofsamhet och energisk värdighet skyddat ministerens ställning och karakter, och hans framgång var otvifvelaktig, då ban, lik en som fäktade åt två håll, tillbakavisade på samma gång herrarne Thiers och Forcade och förstod att omkring sig samla majoriteten i församlingen. De beslutsamma, äkta konstitutionella orden: ,, Vi önska allas medverkan, men mottaga ingens protektion! sträckte på samma gång intrigörerna med Thiers och de falska vännerna med TForcade dela Roquette till marken, under det förklaringen, att, oafsedt alla fordna meningsskiljaktigheter, majoriteten bevisat sin legitimitet, då den bringat det första parlamentariska kabinettet till stånd, vann åt honom allas hjertan. Den rörelse var djup, som följde på dessa ord, och man kan djerft påstå, att Ollivier med sitt tal i går vunnit ett inflytande i lagstiftande församlingen, som icke i någon mån står efter det, som Rouher i sina bästa dagar hade, och detta anscende skall helt säkert göra det möjligt för honom att utan skada för sig göra sig qvitt de kolleger i ministeren, som möjligen ha för afsigt att i åtskilliga frågor allt för mycket vilja gå sin egen väg. För vigten af den politiska seger, som bekräftades på det mest lysande sätt af 211 röster mot 32, förglömde man nästan ministerns ekonomiska förklaringar, hvilka dock voro af stor betydelse. Emil Ollivier kunde i kabinettets namn fritt bekänna sig till frihandelsprincipen, då han på samma gång betonade, att in praxis framtiden icke finge uppoffras för den närvarande tiden. I hvarje fall skall fördraget med England ej uppsägas, och regeringen har mycket vist beslutat att först efter afslutandet af den parlamentariska undersökningen besluta sig för, åt hvilket af de begge systemerna koncessioner borde göras och i hvilken riktning. På denna förklaring öfvergicks till den enkla dagordningen med den förenämnda ofantliga majoriteten, till hvilken till och med venstern anslutit sig. Thiers hade visserligen redan i vredesmod lemnat mötet före omröstningen, och Forcade kunde endast med möda dölja sin obehagliga missräkning. ,Men både kejsaren och Ollivier ha nu kommit till visshet om, att tierspartiet och nationen lemnat nog många bevis för den uppriktighet, hvarmed den nya regeringen för statslifvets konstitutionella utveckling omfattas. IIvad som nu närmast sysselsätter dem, är önskan att företaga något liknande — ehuru på anuat område — med de demokratiska massorna för att — om möjligt — beröfva demagogien och det oförsonliga omstörtningspartiet de vapen, som förskaskat dem makt öfver arbetarne, och för att besegra dessa just på deras eget område. Dessa id6er sysselsätta helt säkert konseljpresidenten, och man kan vara viss på, att inom kortare eller längre tid skola de få praktisk form. Det berättas, att Guizot för några dagar sedan till en af sina intimaste vänner yttrat om Ollivier: ,,Denne unge man ingifver mig ett högaktningsfullt intresse. Han är redan nu en skicklig och intelligent minister ; inom ett år skall han måhända vara en stor minister. Justitizeministerns cirkulärskrifvelse till generalprokuratorerna uppfattas så, som sökte regeringen ett tillfälle att antyda, det förolämpande yttranden mot kejsarens person icke vidare tillåtas. ENGLAND. Från Irland låter det fortfarande illa: Hotelsebref förekomma ständigt; en förvaltare i grefskapet Tipperary hade i slutet på förra månaden fått två sådane, i hvilka han uti de plumpaste uttryck hotas med en skymflig död, om han icke snart ,,packade sin kappsäck och återvände till det förbannade England. Huru tillståndet i de större städerna är, framgår temligen tydligt deraf, att auktoriteterna i Cork, Thurles och Droghetta varit tvungna att häkta en hop gatsångare, hvilka sjöngo och försålde visor at upproriskt innehåll. Öfverallt samlade sig stora folkhopar omkring dem och uppmuntrade dem genom lifliga bifallsyttringar, så att polisen slutligen måste inskrida. ina egna fördelar, ehuru de medel, som