En knapp timma derefter satt Nils till häst, och sedan han skaffat sig besked om vägen, red han bort från den lilla stugan och ilade, allt hvad hästen förmådde springa, till Nyköping. Der var man fullt sysselsatt med tillrustningarne för färden till Söderköping, der vigtiga saker skulle försiggå, enligt hvad som var beslutadt i Kalmar. Konung Erik hade lofvat att infinna sig der och mottaga styrelsen öfver riket efter den dagtingan, hvarom man öfverenskommit i Kalmar, der man äfven bedt konungen qvarstanna med ens, ehuru han, som vi veta, icke bifallit denna begäran. Det vigtigaste och som för de svenska herrarne var mest betydelsefullt af hvad som sålunda i Söderköping skulle försiggå, var frågan om slottslänen och deras fördelning mellan infödda svenska män. Hvarje svensk herreman af någon betydenhet hoppades att dervid blifva hogkommen, och derför vore det att antaga, det samlingen i Söderköping skulle blifva både lysande och talrik. Men utom detta ärende, som rörde ett större omfång af herremän, hade äfven de partier, hvilka höllo på att bilda sig, sina serskildta fördelar att der bevaka. Tvenne sådana med sina serskildta hufvuden hafva redan kunnat skönjas, ett i spetsen för hvilket stod den gamle drotsen Krister Nilsson (Wasa), och ett i spetsen för hvilket stod den unge, lysande, med alla lyckans och naturens gåfvor rikt utrustade marsken, Carl Knutsson (Bonde). I allmänhet hörde de äldre och prelaterna till det förra partiet, de yngre till det senare. Men derjemte utöfvade äfven slägtförbindelse stort inflytande på partiernas sammansättning. Omkring drotsen stodo medlemmarne af hans egen talrika slägt, samt af den slägt, som hade en oxpanna till sköldemärke och sedermera förekommer under namnet Oxenstjerna. Omkring marsken stödde sig medlemmarne af Bondeoch Bjelkeslägterna. Natt och Dagsslägten var delad mellan båda partierna. Båda partierna voro hvarandra derutinnan lika