till gamla mor Gjörith här... men den srymme fogden, herr Johan Flemming, röfvade först hennes ära och sedan hennes lif... det skedde på Mörkön för halftannat år sedan... Och nu togo vi eder för en konungens sven. ..! — Det må vi ej tala om vidare, Rolef — svarade Nils — men godt vore det, om du kunde inskränka ditt hat och din hämnd till röfvaren ensamt. Mången god karl, som måhända ogillar illdådet lika högt, som du och jag, kan oskyldigt få lida för den skyldige, om du fortfar på det der viset... — Det hafven I rätt uti — medgaf svennen — dock tänker jag, att bland konung Eriks män finnas icke många, om än någon, som icke är sin död värd. — Emellertid — återtog Nils efter en stunds tystnad -— skall du hafva tack för hvad du gjort mig, jag skall det icke glömma... Vill du nu bjelpa mig till fullo, så blir min tack så mycket större... Säg mig. först, om du vet det, hvar befinner sig min herre, marsken? — Han kom för några dagar sedan till Nyköpings slott, hörde jag sägas, när jag drog genom staden i går eftermiddag! — Godt... så kan jag af ditt svar höra, att jag befinner mig någonstädes i närheten af Nyköping, och behöfver således icke göra någon fråga derom. .. — Hummelsvik heter närmaste by — upplyste Rolef — och derifrån är det halfannan mil till staden! — Kan du skaffa mig häst, Rolef... jag måste så fort som möjligt vara hos marsken! Det lofvade Rolef och skyndade ut, medan Nils steg upp och iklädde sig de redan torra kläderna, hvarunder han samspråkade med gumman Gjörith, som nu hade ett helt annat utseende och var god och vänlig. I