Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1870, sida 2

I Söderköping. Det var en mörk och kulen höstqväll. Tunga moln betäckte himmelen, och Bysjärden häfde sig oroligt och höjde dofva suckar mot stranden, som om den ängsiats för en annalkande storm, hvars förebud redan anländt. Regnet sköljde ned och smattrade mot sönsterrutorna i Nyköpings slott, hvars vindflöjlar gnisslande foro af och an. I staden, som låg bakom slottet, började det ena ljuset efter det andra släckas, och de af dagens mödor och arbete trötta innevånarne gå till hvila. Åyven på slottet var allt tyst och stilla. Endast från porttornet hörde man då och då tunga steg af den vaktande svennen eller några korta afbrutna ord, då allösningen skedde. Men uppe i ett af slottets gemak, som vette utåt fjärden, sutto tvenne män inbegripna i ett vigtigt samtal, att döma af uttrycket i deras ansigten. De voro marsken, herr Carl Knutsson, och befallningsmannen på Nyköpings slott, Johan Carlsson (Ferla). : — Drotsen har anländt från Kalmar — afslutade den senare sitt anförande — äfvensom biskop Magnus från Abo och flera andra herrar, liksom ock de danska. De hålla sina öfverläggningar på Djursnäs, och drotsen har högsta ordet