NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Erik var sjelfva vänligheten och glädjen. Vare sig nu, att det var en följd af samtalet med den sköna Karin och den visshet, som han trodde sig hafva fått i afseende på hennes känslor för sig, eller att han var nog mäktig öfver sig sjelf att i detta ögonblick beherrska sig, hvarvid väl stundens glada stämning i allmänhet blef honom till en god hjelp, nog af han visade sig mot marsken verkligen förekommande, och hans naturliga öppenhet gjorde hans vänlighet oemotståndlig, ja rent af fängslande. Marsken, som vid alla tillfällen var fullkomligt herre öfver sig, var icke känslolös för denna hans värds vänlighet, och han tycktes helt och hållet hafva glömt det obehagliga intryck, som åsynen af Erik och Karin gjort på honom vid hans första inträde, hvad än det nu var hos den sistnämnda, som kunde komma hans blick att mulna och att framkalla den hastiga färgskiftningen på hennes kind. Flera af de andra gisterna samlades snart åter i salen, när de fingo höra att marsken var kommen, och de hjelpte värden att hålla honom sällskap, medan han satte sig till bords, sedan svennerna skyndsamt åter inburit maten och fyllt vin i de stora silfverbägarne på bordet. Ett gladt och lifvande samtal var snart i gång, och allt emellanåt så drack Erik marsken till. — Det är mig hjerteligen kärt — sade slutligen marsken och såg med blida ögon på Erik ÄN OM A Or