Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1870, sida 2

IIr P. A. Bergström komplimenterade den förepy; sående tal. och medgaf, att den juridiska vished en ej kunde anses ha kulminerat i 1564 ärsÅ vafilag, men denna lag är dock frukten af ett L ångårigt lagstittningsarbete, och tal. trodde ejÅle ut opinionen ännu är så stadgad angående den-u amma, att några ändringar äro af verkligt kända ochof påkallade. Talaren visade i hvilka många och väsentliga fall den nuvarande strafflagen förnildrande afviker från föregående strafflag, och o nan anmärkte att talet om att de obestämda strafyn en, eller latitudsystemet, är någonting nytt, saknar grund, ty straftlatituden fanns redan i 1734 irs sirafllag. Jemför man vår strafflag med andra å anders af ännu yngre datum, t. ex. Danmarks af m 1566, så finner man der latitudsystemet ännu mer h utsträckt än hos oss. IIvad beträffar det af den föregående talaren anmärkta förhållandet, att lika brott af olika domare blifvit helt olika bestraflade.!är det icke nog för ett rätt bedömande af dessa 3 akta att endast läsa utslagen, utan man måste äfven läsa ransakningsprotokollen, af hvilka utan trifvel tillräckliga förklaringar kunna inhemtas. Talaren skulle dock för sin del, och han trodde sig kunna lofva detsamma äfven för öfriga le-lä damöter i lagutskottet, med största sorgsällighet s granska i hvad mån motionärens syfte kunde beS mjas. I anledning af hr Tamms motion om sammant slagning af Stockholms och Upsala län inlade hrr.C Å jelim, Borg och Bonde protester mot detta! aktiska förslag, visande orimligheten af dess I genomförande. IIr Staass ansåg icke heller att tiella förändringar at höfdingedömena vore sa, men trodde att en allmännare gränsregle-JI ng i detta afseende i en icke aflägsen framtid skulle bli nödvändig, serskildt hvad beträffar de Greve Sparres motion om indragning af jernVI styrelsen föranledde ci iliministern att, trots den åska, som hotande mullrade från Elfsborgsbä styrelser, med undantag af riksstyrelserna och länsstyrelserna, öfver hvilka ännu ett blidt solsken lyste, yttra några ord om sitt och de angripna styrelsernas försvar. Ilan måste fö beklaga, att motionären ej aktat nödigt att bestämdt säga huru ban vill ha det ställt i afseende å jernvägarnes byggande och trasikerande, han hade endast nedrifvit hvad som nu finnes. Att utarrendera trafiken kunde tal. ej gilla af flera skäl, och hvad beträ det invecklade bokföringssättet, så var detta ej annat än beroende af riksdagens fram1 ställda önskan, att få veta hvad hvarje detalj eller jernv ke kostat. Tal. begagnade tillfället att upplysa, att han icke åstadkommit någon indragning i trasikstaten af !; million, såsom gretve! Sparre förut uppgitvit. Grefve Sparre hade föresatt sig att tiga i 14 , men tvingades nu att bryta sin föresats. Han erkände, att han haft orätt angående den halfva millionen, det v. erkligen icke den summan, hvarmed årets trasikstat understeg 1568 års, utan 622,000 rdr. Detta var vackert nog, men han bad civilministera bjuda till att inbespara ytterligare 37S,000 rår, så att tal. kunde få sin million tull, som han vid 1865 års riksdag påyrkat. Härefter uppdrog tal. en skildring öfver den obehagliga ställning, hvari han är försatt, med fiender och förföljelse rundt omkring sig, derför att lan jorde attacker åt alla håll, påyrkande indragn r och besparingar. Detta skulle dock icke hindra honom, så länge hans stämma ljudade inom ska riksdagen, att yrka på sparsamhet, der an vore möjlig. Han ville att tjenstemännen skola vara bra aflönade, men han ville äfven ålägga dem strängt arbete. I Ifter en utllyg st på jernvägsbyggnadernas område och sedan han ånyo inskärpt hvad han på detta fält uträttat och den erfarenhet han dervid vunnit, att de enskilda banorna blifvit betydligt billigare, återkom han till sparsamheten, för hvilken han nu fann ett ytterligare skäl i den omständigeten, att vär industri sjunker är efter är och att näringarne befinna sig i lagervall. Detta borde mana oss till att få flera arbetsbin och ett mindre antal drönare i landets stora bikupa än hittills. Så varm vän tal. än var af jernrägar, skulle han, derest den at honom äskade indragningen, som för öfrigt måste gillas af hvarje vän af sparsamhet, afsloges, icke med sin röst bidraga till någon af de jernvägar, som nu föreslagits. I Ir Gripenstedt hade hört bestämdt förklaras, att de enskilda banorna, tvertemot föregående talares försäkran, vore mindre solidt byggda än statens — men det var ej detta tal. egentligen ville anmärka, utan att han hade begärt ordet för att med kommerskollegii berättelse visa hr Sparre, att vår industri alldeies icke gått ned under loppet al så många år, denne antydt, utan endast under de två, sednaste åren, och berodde detta på af alla kända sorgliga skördeförhällanden, dem ingen; menniska kunnat förekomma. an hr Granlund bemött hr Gripenstedts påstående med försäkran, att åtminstone de mindre; säringarne hafva stora svårigheter att uppehålla; sig, remitterades motionen. I afseende på hr Leijers motion om reglering af presterskapets befrielse från atj gifter och tunga för sina egande fastigheser i stad, tillkännagaf statsrådet Adlerere all han redan tagit saken i öfvervä igande, men fäste uppmå ärksamheten derå, att frågan, såsom berörande presterskapets i privilegier, hörde under kyrkomötets beI handling. Andra kammaren beslöt tillsätta ett serskildt utskott för behandling af alla frågor rörande försvarsverket. Detsamma skulle bestå af 7 ledamöter och 3 suppleanter från hvardera kammaren, och skulle första kammaren inbjudas att biträda detta beslut. Åt talmannen och sekreteraren öfverlemnades att uppgöra gruppering af de motioner, 27 till antalet, som tillhöra tillfälligt utskott. Motioncrnas antal. Vid motionstidens slut i Lördags afton voro i första kammaren väckta 47 motioner och i andra kammaren 257, mot resp. 50 och 330 vid Föregående 7 riksdag.