Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1870, sida 2

— amma skulle vinna något stöd i den af honom nu antydda åtgärden, som vore föranledd af goda skäl; och om än, såsom man påstått, den hade utseende af svaghet och betraktades såsom en eftergift, så läte tal. icke af sådana bevekelsegrunder bestämma sig i sitt handlingssätt. Han nade öppet för riksdagen framlagt motiverna till sin åtgärd och om detta stört riksdagens förtroende till honom och komme att för honom omöjliggöra fortsättandet af hans embetsutöfning, så finge han då träda tillbaka. — Hvad slutligen hr Tornerhjelms förslag angick, så förklarade sig hr Abelin med öfvertygelsens hela värma anse, alt det vore vädligt att inskränka beväringens öfning blott till ott såtal, och ännu högre grad af älventyrlighet innefattade förslaget att tillsvidare inställa alla beviringsöfningar, ja det vore rent af hotande för vårt sjelfbestånd. lir Hazelius anmärkte mot motionen, att den tycktes vara skrifven så tidigt på dagen eller så hastigt, att den för talaren icke vore klar, och I detta gällde icke blott ordalagen utan äfven tankegången. Tal. kunde ingalunda förstå hvad som menades med uttrycket, att beväringsmanskapet under fredstid borde ölvas i mån at behofvet för armöns komplettering och i mån af antalet besint90AkB VV ligt befal. IIVad menades här med komplettering al stammen? Den vore ju alltid komplett. I nades dermed att de till åtskilliga ändamål indragna vakanta numren skulle under fredstid ersättas med beväring? mellan beväringen och befälet erinrade tal., att,. då det nu befintliga befälet ötva hela beväringen, både sen, så kunde man ej antaga annat än att motionärens mening vore att begge klasserna också skulle öfvas, men detta antagande strede alldeles; mot hr T:s tanke i denna motion, äfvensom mot j innehället af den andra motionen. anmärkningen tal. hade att göra mot motionen, I var dock att den undergräfde helt och hållet all, tanke på vårt försvar; ty hvarifrån skulle källan; för våra försvarskrafter komma, om icke från bevåringen? Huru vore det med en sådan beväringslag möjligt att förstärka armän, om den genom! ider och sjukdomar blifvit decimerad. Krigsförhållandena i våra dagar fordrade dessutom en stor styrka. Huru vore det väl möjligt, att motionären kunde tro att en ring, som icke öfvats i freden, skulle med god vilja låta föra sig mot fienden? Männe motionären, såsom en blitvande general Tornerbjelm, skulle vilja ställa sig k arme af h. M.I afseende på förhållandet ) är tillräckligt för att 1 rsta och andra klash 0 Den sväraste 8 8 i spetsen för en dy länsmannen mot deras vilja måst a cisplatsen. Slatomdömet om tar, som af ifvas till exermotionen blef, att i s den vore alldeles orimlig. da Hr Nordström hemetallde vördsamt till motio-. nären, om han icke ville återtaga sin motion, så 4 mycket hellre som motionen sannolikt skulle, återkommen från utskottet, mottagas med ett bleklagdt nej. Hr r. Geijer erinrade, att motionen ej afsåge något annat än hvad som k. m:t 1865 hade söreslagit. Någon antydan, att motionären åsyftade inställandet af alla öfningar för bevaringen, tinnes ej. Hvad han ville, vore endast att öfningarne skulle så arrangeras, att de lemnade motsvarande valuta. Tal. instämde i motionens syftning, men vore långt itrån att gilla motiverna, enär han tvärtom ville ha bort indelningsverket genom aflösning och önskade en annan organisation af vårt försvar än den nuvarande. ion kunde tal. dock ej uppgifva; och han! 2 derför ingen annan ut än den hr T. föreslagit för att få frågan löst. IIan önskade derför att motionen måtte remitteras antingen till lagutskottet eller, såsom motionären begärt, till sä utskott. Hr TornerlJelm förklarade a böra återföra diskussionen, som ri till dess egentliga ämne, kans a motion. Tal. utvecklade häretter närmare motiverna för sitt förslag. Beväringens öfningar äro otillräckliga, derom voro alla ense. Stammen utgjorde icke hela armån, men dess kärna, och måste vara fullt utbildad och öfvad. IIuru stor beväringen borde vara för att uppfylla de i motionen uppsifna vilkoren. detta hade tal. ej tilltrott sig kunna på på afvögar, siffran uppgifva, ej heller behöfva göra det, då i kammaren funno många utmärkta generaler och författare i k onsten, som nog kunde åtaga sig uppgiften att lösa denna gordiska knut. Nägon förebråelse för osullständighet i motionen i detta afseende hade tal. dessutom ej väntat sig, då ban aldrig hört att någon motionär fullt utredt sitt ämne, utan förhållandet vore just, att motionerna remitterades till utskotten för att de der skulle utredas. Således: skicka motionen till ett utskott och låt det framkomma med ett förslag. Ginge motionen igenom, så finge man åtminstone en del af beväringen bättre öfvad, och en oöfvad reserv funnes i alla länder, tal. kände till. Vunne den ej riksdagens bifall, då kunde regeringen af diskussionen öfver densamma åtminstone draga den fördel, att hon finge veta i hvilken riktning riksdagens opinion ginge, och sedermera med ledning derat sjelf framlägga ett förslag. Grefve Henning Hamilton antydde såsom en möjlighet att vid uttagandet af ett mindre antal beväringar komma itrån lottningen genom att bå, a beväringsmåttet. Ilan trodde dessutom att alla borde erhålla rekrytbildning, men blott ett fåtal deremot fullständig soldatbildning, till följd hvaraf han förmodade att det skulle blifva mindre motbjudande att för sistvämnda ändamål uttaga ett mindre antal, än om det vore fråga om en fullständig betrielse för de öfriga. General Björnstjerna ansåg, att om det vore motionärens mening att inställa all öfning af beväringen till dess krig inträffade eller hotade, så bade han helt och hållet förbisett huru krig nuförtiden utbryta och utföras. Om K. M:t genom sina sändebud erhölle underrättelse om några rustningar, som syntes för oss hotande. och om vi med anledning deraf till öfning inkallade vår beväring. så skulle den siendtliga makten genast med 5, anledning deraf fråga hvarför vi rustade och om våra rustningar vore riktade mot densamma, och om vi ändå fortsatte, så skulle förfrågningarne följas af en förklaring att man marscherade på våra gränser. Och dermed skulle man säkert icke dröja så l nge, att vi hunne utdana en fullkomligt oöfvad ing. rih. Bildt understödde i viss mån motionen. Det erinrades föröfrigt, t. ex. af grefve af Ugglas och br Hazelius, att det väl ej kunde ifrågakomma att tillsätta ett serskildt utskott för behardlingen af ett förslag, hvars innehåll och syfte man ej ens kunde utfinna, och resnltatet blef också slutligeu att yrkandet om serskildt utskott ej vann något alseende, utan blef den första motionen, den om ny beväringslag, remitterad till lagutskottet. Den andra motionen, om beväringsösningarnes inställande, fann hr Tornerbjelm deremot för godt att återtaga. Andra kammaren. Remitterandet af motioner upptog andra kammarens hela sammanträde. Dervid förekommo äfven några debatter. Så framlade hr IIedin några ytterligare motiver för Grunderna för denna 1 j 5 J S