Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1870, sida 2

drår Halva en gang varit båptister och nen har ej velat lemna den bekännelm. Läroverket beröfvas alla dessa krafr, för att kanske öfverlemna ungdomens aning till personer med långt svagare unskaper och mindre nit. Och de goda rafterna — hvaråt skola de egna sig? öljderna häraf i edskjuta genom många generatione Detsamma gäller alla öfriga förrättnin; ar inom samhällslifvet. Här möter en dministrativ förmåga af första ordningen, vilken kunde lända ett samhälle till stort agn. Ian kan ej ens blifva illiterat rådhan. Ilär är en skicklig jurist, som skulle karpsinnigt och samvetsgrannt tillämpa agen och värna rättstillståndet —han f et ej. Här är en förträfilig poliskarl, om skulle bättre än någon annan uppätthålla ordningen i ett samhälle. Tjufar och andra brottslingar äro mycket clåtna med att de slippa honom, och de asva all anledving att prisa den lagstifting, som man har derför att tacka; men e hederliga medborgarne måste betrakta aken annorlunda. Så ock inom statens högsta värf. Det tatolska Frankrike har nödgats med de ögsta funktioner bekläda både protetanter och andra ,,otrogne, och det faler ingen numera in att deröfver uttala ågot missnöje, utan tvertom. Man har j kunnat angifva en enda olägenhet af len införda ordningen, likalitet som man unnat det göra efter den erfarenhet på ro oberäkneliga, ty del, nahanda område, som vunnits i protestantiska länder, hvilka följt samma grundsatser. Genom de nya kommunallagarne hafva vi ock i Sverige erhållit tillfälle att vinna någon erfarenhet i samma v ende. Skulle främmande trosbekännare varit utes:utna från våra stadsfullmäktige, så hade lenna församling saknat flera af sina bästa krafter och mest aktade min. Nu har ock det egendomliga inträffat, att en mosaisk trosbekännare är ordförande i vår drätselkammare, hvilket uppdrag innebär en ganska stor administrativ mynighet, under det samma person skulle vara utestängd från många af de obetydligaste ordinarie tjenster, som lyda under lrätselkammaren. Liknande ersarenher har man ock från landsbygden. Man må ej tro, att det är så få kra ter, som härigenom blifva beröfvade de användning, der de skulle kunna verka gagneligt och välsignelserikt. Vi kännt ej huru förhållandet är med andra främmande trosbekännare, men i frå EB lig ) ÅS h St mosaiska kunna vi anföra, att det finne hos oss nu lefvande judar, som aflagt aka demiska examina, till följande antal: 2 juriskandidater, at hvilka den ene ti lika är filososiedoktor: 3 som aflagt examen till rättegångsverken, af hvilka 1 sil. dokt; 5 medicinedoktorer; 4 filosofiedoktorer, hvartill komma 7, som vid Upsala univer sysselsatta med studier för medicinska och filosofiska graden samt för juridisk embetsexamen. Summa 21. Med hänsyn till det obetydliga antal, hvartill de mosaiska trosbekännarne i vårt land uppgå, samt under de ogynnsamma framtidsutsigter, hyarunder här en ung man ingår på studiebanan, finna vi det rätt anmärkningsvärdt, att så många af dessa bekännare kunna räknas inom de kategorier, som här blilvit anförda. ÄÅÄfven många andra orättvisor fc a om de sj 8 ärdomsja afs — —— tet nu äros de närvarande samhällsförhällandena, ij fråga om främmande trosbek derom vilja vi nu ej orda. De skola utan tvifvel lättare finna sig deri, i den stund de dock se sina naturliga rättigheter så medborgare i det land, hvars bara de äro, fullt erkända. Vi vilja ej heller betvifla, att icke asgörandet af denna vigtiga fråga skall, då det snart hos riksdagen förekommer, blifva sådant som rältvisa, samhällets gagn och vårt lands heder uksdagens anmare, men oIn: dra kammare har redan asfgilvit sitt votum i saken, då frågan sednaste gången förevar, ett sätt, som var denna församling värdigt, och när första kammaren med en god majoritet förklarat de nu föreliggande förslagen hvilande, så lärer man ej kunna betvifla, att icke samma majoritet nu skall rösta för deras antagande, enär ett motsatt förfarande skulle alltför mycket kompromettera denna kammares anseende med hänsyn till uppriktighet och konseqvens. Oanmärkt bör ej heller lema alt en bland statskyrkans och renlärighetens varmaste vänner, d:r Landgren i Ilelsingland, varmt förordade det nu hvilande förslaget rörande främmande trosbekännares tillträde till embeten och tjenster, och detta icko minst ur synpunkten af kyrkans egen fördel. I det vi hänvisa till den sakrika och med hjertats och öfvertygelsens värma skrifna uppsats, som förekommer på ett annat rum i dagens blad, meddelad oss af en högt värderad medlem utaf härvarande mosaiska församling, uttrycka vi den lifliga förhoppning, att riksdagens båda kamrar skola nu afgöra dessa frågor på ett sätt, som öfverensstänmer med rättvisans kraf och kamrarnes heder. Det skall blifva ett vackert blad i 1870 års riksdags historia. Dödsstraffets afskaffande hvar dag nytt insteg i allmänna meningen inom olika länder. Så har i Frankrike Jules Simon, den 26 Januari, förea As inner med