Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1870, sida 2

sade enkefru Langs åldriga, men välvilliga drag. Lyckligtvis befanno sig deltagarne i denna scen ensamma vid det allägsna bordet. Sterner stod häpen, men hans förvåning ökades, då den blå dominon äfven demaskerade sig och visade fru Herbsts leende drag. Ett hertligt skratt klingade bakom honom; det kom från den italienska bondflickan och ziguenerskan, hvilka stodo arm i arm. — Bravo, Figaro! utbrast den förra, — jag hoppas min herr fästman nu är tillräckligt straffad för sitt försök att vilja öfverlista oss qvinnor? -— Och Sterner såg framför sig Adelaide samt Clara och Gustaf. Denna g Sterner sin fästmös hand, kysste den och sade: — Kan du förlåta mig, dyraste Adelaide? — Ja, med vilkor att detta blir ditt sista pröfningsförsök. — J:g lofvar det och hoppas att ingen får reda på mitt maskeradäfventyr. — Du tförtjenade verkligen att det blef bekant, men här finus ingen Qbehörig, som bevittnat det. Som ni finner af denna lilla skiza, värde läsare, fanns der dock ett obemärkt vittne. S. N. ång verkligen slagen fattade