Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1870, sida 2

hans arm; han vände sig om och såg majon, hvilken helt artigt anhöll att få honom till vis-å-vis i frangaisen, som nu spelades upp. Han bugade sig iskallt och bjöd upp en italiensk bondflicka, som hindelsevis befann sig i hans närhet. Ilans vis-å-vis dansade nu med en annan mask, och förgäfves sökte hans blickar rosadominon. Han yttrade knappt ett ord till sin dam, till dess han plötsligt varseblef att hon på sin skuldra bar en hvit och röd rosett. Månne hon tillhörde Adelaides sällskap? Han tilltalade henne, men hon svarade ej, utan skakade blott på hu vudet och lade fiugret mot sin mun. Efter dansens slut följde han mekaniskt sin dam, hvilken förde honom ut i buffeten till ett aflägset placeradt bord, der han till sin bäpnad såg den blå och rosadominon samt den evinnerlige majon, hvilken i detsamma kysste den sistnämndas hand. Vid åsynen af Sterner tycktes rosadominon blifva förvirrad och drog sin hand tillbaka. Men Sterner hade redan sett allt; bans fästmö tillät hans förre rival detta ynnestbevis, kallsvetten frambröt på hans panna, han förlorade besinningen, skyndade fram till rosadominon, fattade hennes hand och sade med nästan qväfd röst: — Trolösa! känner du igen mig? Damen tycktes ett ögonblick blifva förskräckt, men svarade kallt: — Nej, min herre, men hvad berättigar er — — — Se här mitt svar, afbröt Sterner med en tragisk åtbörd, i det han demaskerade sig. — Och se här mitt, svarade damen, i det äfven hon demaskerade sig och vi