(Insändt) Vid de frågor, hvilka blifvit införda i Ilandelsoch Sjösartstidningen den 19 Januari detta år, och hvilka frågor, belst de som röra skolväsendet, synas förtjena en närmare uppmärksamhet hos det nu pågående riksmötet, torde följande beaktas: Ej blott i de pastorater, som bestå at 3 åa 4 församlingar, utan jemväl i sådana, som hafva endast en annex, bör, isynnerhet om denna är folkrik eller aflägse belägen från pastorsbostad, en befintlig komminister vara ordinarie ordförande i annexens skolråd (såvida presterskapet hädanefter skall bibehålla denna funktion). Detta ålig gande kan lika så lagligt och billigt öfverföras på komministrarne, som dem redan, genom en konål. förordning, blifvit ålagdt, att, om folket det begär, bestrida pastoralvården i annexerna, hvad åtskilliga ärender beträffar, såsom: att utfärda äktenskapslysningar, föra kyrkoböcker m. m. Sagde ordförandebefattnings öfverflyttande på komministrarne blir ej onödigt dertöre att de äro förbundna att, när pastor ej är tillstädes vid ,,stämman, föra ordet i de annexförsamlingar; vid hvilka de äro ständigt anställda. Dels är det mer att göra för en ordtörande, än att leda förhandlingarne vid en skolrådsstämma, eller sammanträde, alldenstund han bör vara den egentlige och mest verksamme uppsyningsmannen öfver och ledaren af hela skolsaken — dels möter för pastor ofta stor svårighet, stundom omöjlighet, att kunna för den merendels från honom långt boende komministern tillkännagifva när han sjelt är förhindrad att föra ordet vid stämman, samt att då till komministern ötverbringa sådane handlingar, som för tillfället böra vara tillgängliga. Hvad vidare beträffar den vice ordföranden, som skall finnas i hvarje församlings skolråd, så kan ej denne anlitas i annexförsamlingen, utan vid både pastors och komministers tillfälliga förfall, och då möter ju för detta anlitande enahanda om ej större svårighet. Frågan om pastors skyldighet att ej till nattvardsberedelse emottaga sådane barn, hvilka ej inhemtat det minimum, som foskskolestadgan foreskrifver, bör i almånhet, men ej helt och hållet obetingadt, hesvaras jakande. Nägra barn äro nemligen så twäånghufvade, att de ej en gång förmå inlära hela detta minimum, ehuru de kunnat någorlunda uppfatta kristendomens förnämsta sanningar — andra åter hafva, för sjuklighet eller föräldrars vårdslöshet, icke inträdt i skolan förrän vid den ålder, då man vanligen underv till den heliga nattvardens första begående. vid sådane förhållanden vore det betänkligt, ja vål bårdt, att förmena dem sistnämnda undervisnivg. Observator.