den modifikation deraf som den snillrike uppfinnaren inventerat för vårt skärgårdsförsvar. Grefve Hamiltons temligen hånfulla anspelningar på pansar-båtarne, såsom misslyckade experimenter, bemötfe frih. Leijonhufvud med den bestämda förklaringen, att den Ericssonska handkraftsbåten väl bestått de med densamma anställda prof, och han tycktes vara benägen att, för upprätthållandet af detta system, stödja sig på den favör, i hvilken detta vapen utan allt tvifvel står hos allmänna meningen i landet. Ett mindre gynnsamt intryck gjorde utrikesministerns kategoriska förklaring, att han alårig skulle tillstyrka tillsättandet af ordinarie konsuler på andra engelska platser än London, och att han aldrig skulle använda i diplomatiska värf personer, som ej gjort sin uppfostran i diplomatiska kåren. Det är fara värdt att grefve Wachtmeister, genom ett uppträdande sådant som detta, förspiller en god del af den popularitet, som han vann under sista riksdagen för sitt, såsom det tycktes, rättframma och tillmötesgående uppträdande under debatten i andra kammaren just om generalkonsulatet i London, och hvilket då tillskyndade honom föga mindre än ett förtroendevotum. Jag undrar emellertid med hvilka känslor frib. Bildt, som så ifrigt eftersträfvat ett gesandtskap, likagodt om i Paris eller Köpenhamn, åbörde hr utrikesministerns proklamerade obenägenhet för utbördingar inom diplomaternas heliga krets. Men det är icko min afsigt, hr redaktör, att lemna något referat öfver dagens vidlyftiga debatt. Ni lärer nog finna sådana i de stora Stockholmstidningarne, hvilkas referenter jag såg i liflig verksamhet på kammarens läktare. Jag har blott velat i korthet antyda några karakteristiska drag under förhandlingarne samt deras hufvudresultat, såsom det för mig framställt sig.