Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1870, sida 2

Göteborg den 27 Jaunari, De som motsett att från riksdagen få mottaga berättelsen om en omfattande diskussion öfver den kongl. statsregleringspropositionen, hafva visserligen icke fått sina förväntningar uppfyllda. Det enda anförande i denna del, som kan anses hafva uppfyllt de anspråk, som måste vara fästade å en representantförsamling, förekom i första kammaren, från grefve Henning Hamilton. I andra kammaren var det deremot klent beställdt med saken. ,Intelligensen tyckes hafva dragit sig nästan alldeles tillbaka, för att låta landtmannapartiets herrar försöka sina krafter. Hr John Ericson höll sig, att döma af tidningarnes referater, hufvudsakligen till inkomstberäkningarne, der han vågade sig ut på att profetera en mycket minskad bränvinskonsumtion, med deraf följande förminskning i produktionen, m. m., hvilket är ett farligt kapitel för den som ej är utrustad med särskild siaregåfva. — Hr Jöns Pehrsson framkom med vanliga deklamationer om sparsamhet, m. m., hvilka fraser äro af intet värde, då man saknar all insigt i ämnet och förmåga att kritiskt behandla detsamma. He Palander gick in i hufvudsaken, men vidrörde blott ett enda moment. Grefve Sparres utgjutelse rörande jern-ägsförvaltningen hade endast mycket litet att göra med statsregleringen, dit denna förvaltning näppeligen borde höra såsom en integrerande del. Hr Hierta allena angrep källan till det onda, nemligen 4:de hufvudtiteln (landtförsvaret). men icke heller han företog sig den mera omfattande granskning, som man dock bort vänta af en gammal riksdagsman och ledamot af statsutskottet. — Hr Törnfelts anmärkning vid detta tillfälle mot erkebiskopens pension röjde alltför mycket nybegynnaren. Hr Key var alldeles stum, likasom ock grefve Arvid Posse och Carl Ifvarsson, oaktadt de väl kunde haft anledning att äska mer än en förklaring från statsrådsbänken, innan de börja bebandla sakerna inom statsutskottet. Någon ledning för detta utskott har alltså diskussionen ej kunnat gifva, men ändå ledsammare är, att landet icke bland sina representanter i andra kammaren kunnat upptäcka någon man, som här förstått att med sakkunskap och allvarets moderation protestera mot ett statsbudgetsförslag. som saknar det första vilkoret för ett sådant förslag: antaglighet. Det vore likväl värdigare för män, som sftersträfva att intaga betydande platser