Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1870, sida 1

sekel förslutit sedan den man, hvilken jemte Örsted mera än alla andra bidragit till att göra Danmarks namn kändt öfver hela verlden, nemligen bildhuggaren Albert Thorvaldsen, föddes. Dansk konst och vetenskap fira således i år tvenne betydelsefulla jubileer. Af andra sådana vill jag nämna, att Studenterforeningen i år kommer att fira sin 25-åriga tillvaro med allt det jubel och all den glädje, som dess ungdomstlock förmår att åstadkomma, och att detsamma antagligen blir händelsen med den polytekniske Forening, hvars födelseår man emellertid ännu ej alldeles är på det klara med. Oeh slutligen må bland de redan nu kända jubileerna anföras, att i år ett sekel förflutit sedan Johan Rudolph Ihiele år 1770 grundlade det Thieleske Bogtrykeri, hvilket ännu i denna dag intager en framstående plats bland hufvudstadens största officiner. Redan på årets första dag firades ett jubileum, vid hvilket ett icke ringa kulturhistoriskt intresse anknöt sig. På denna dag för 25 år sedan nedlades nemligen första fröet till en stor och omfattande fabriksverksamhet, Silheborys Pappersfabrik, som gaf anledning till, att en fordom öde och obekant plats nu omskapats till en vänlig och leende oas midt bland Jutlands hedar, der en vacker köpstad drager till sig de resande i stort antal och bringar poeterna att täfla i lofsjungandet af dess behag. Historien om detta nybygge är alltför intressant, för att jag skulle kunna förbigå densamma. Midt bland Jutlands hedar låg den stora herregården Silkeborg ensam och öde, omgifven af sina sandmarker. De ofruktbara, kala fälten gåfvo ingen afkastning, stallarne och ladorna voro nästan toma, nejden och skogarne rundtomkring voro tysta och ödsliga, och de enstaka resande, hvilka kommo hit öfver, kunde väl beundra den stora, sköna och vilda naturen, men ensligheten och tystnaden voro alltför tryckande, för att de särdeles länge kunde uthärda här, och de skyndade sig derför i allmänhet bort lika hastigt som de kommit. Men midt genom detta öde landskap ilade Jutlands största å, Gudenaaen, från Himmelbjergets fot brusande och bullrande ut i Kattegat. Dess stora vattenkraft förrann alldeles obegagnad och användes endast till drifvandet af en liten vattenqvarn, en skröplig leksak, som en nyck af åns andar syntes kunna bortblåsa med ett enda böljslag. Regeringen — konung Christian VIII — hade visserligen hatt ssin uppmärksamhet fästad på de medel till en kraftig industriell utvecklig, som Gudenaaen erbjöd, och en komite hade blifvit nedsatt, med uppdrag att taga i löfvervägandg hvad som kunde företagas för att göra stället fruktbringande för staten, men det hade väl knappast så snart blifvit något utaf härmed, om icke en rask och energisk privatman tagit saken omhand. Denne man var kammarrådet Johan Christian Drerosen, hvars namn eger en god klang dels såsom en af våra tidigaste och ifrigaste frihetsmän, dels emedan detsamma — likasom hans efterkommandes — på det noggrannaste är sammanknutet med papperstillverkningens utveckling i Danmark. Han var egare af pappersfabriken ,,Strandmöllen vid Öresund, och då ban önskade utvidga sin verksamhet, hvilket förhållandena ej medgåfvo på nämnda ställe, valde han Silkeborg till den plats, der en ny fabrik aldrabäst kunde anläggas. Han uppdrog derpå åt sin äldste son, Christian Drewsen, ledningen af ,Strandmöllen, medan den yngste sonen, Michal Dreiosen, flyttade öfver för att anlägga Silkeborg. Det var just icke något lätt arbete, nybyggarne här påtagit sig. Det gick dem på samma sätt som de europeiska kolonister, hvilka vilja uppslå sina bostäder i Amerikas ödemarker. De måste börja med att sörja för att skaffa sig tak öfver hufvudet, och icke mindre besvär och bekymmer hade de att förskafla sig mat och dryck på denna ödsliga, afsides belägna plats. En lång tid förflöt, hvarun