Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1870, sida 1

Och kan jag vara eder till någon hjelp, så skolen I ock kunna räkna derpå, se der hafven I min hand, Nils Bosson! Sedan de ytterligare sett om så väl qvinnan, som den afmattade ynglingen, hvilken var hennes sonson, aflägsnade sig borgmästaren med sin gäst, och skeppar Barthel försvann nedåt en af sjöportarne, medan de andra båda fortsatte vägen till borgmästarens bostad. Här fick Nils tid att öfvertänka sin ställning och utsigterna att vinna syftemålet med sin färd, hvilka voro ingenting mindre än ljusa. Först af allt insåg han omöjligheten att numera vinna inträde på slottet. Han måste invänta konungens ankomst, Sedan finge man väl se, om mäster Barthels utlåtande sloge in, eller icke, och hvad som i det senare fallet vore att göra. Emellertid var det ingenting som hindrade honom att taga Silfverhättan i närmare ögonsigte, liksom i ötrigt hela stadsmuren med dess torn, befästningar och grafvar. Och detta sitt beslut satte han redan följande dagen i verket, dervid i väsendtlig mon understödd af den vänlige borgmästaren, hvilken ej blott blef ett medel att skaffa honom obehindradt tillträde till alla de ställen, som han åstundade att se, utan äfven sjelf ofta följde honom och lemnade honom noggranna underrättelser om allt. Haus uppträdande första aftonen hade äfven. på dem, hvilka voro vittnen till detsamma, gjort ett lika angenämt intryck, som på borgmästaren, och de som icke hade bevittnat fingo snart höra det berättas, så att Nils, hvart han vände sig fann glada och välvilliga ansigten sig till mötes, och alla tycktes beredvilliga att gå hans önskningar till mötes, redan innan han hunnit uttala dem, Han blef sålunda snart bekant med do många tornen och företrädesvis med Silfverhättan. Detta torn var ett starkt försvarsverk för muren och var uppfördt af tuktad kalksten, Det