Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1870, sida 2

jarl DISKOP DudCTBG I detta sALHI :11 Utv rtkännande, som kommit honom, vid flera illfällen, rikligt och uppriktigt till del frven från deras sida, som ingalunda voro er slätna med hans kallande till talman vid 58. len första riksdagen. Vi tro ej beller att i misstaga oss deri, att biskoben bar UV illräckligt af prelatensisk sjelfkiänsla, att cke låta den kammares värdighet förvirmas, hvars president han är, isynnerct. som han sjelf tydligt hyser för denna kammare både aktning och tillgifvenhet. Vice-talmansplatserna synas hafva blifit af regeringen betraktade mera såsom lonnörsplatser, vid hvilkas beklädande d nan velat egna en gärd af aktning åt! idern och en bepröfvad medborgerlig) verksamhet. Så hafva vice talminnen si varit att betrakta såsom ett slags alders-. presidenter, särdeles hvad andra kammai en angår. l Riktigheten af denna uppfattning torde3 lock kunna ifrågasättas. Vice-talmannen bör dock ovilkorligen A cunna föra ordet, så att ej talmannen f wå vara alldeles bunden vid sin plats, 8 samt för händelsen af förfall å dennes sida. Nu kan man vara en förträfflig och)? vördnadsvärd medborgare utan att förstå denna sak, särdeles när det blir fråga om mera invecklade propositioner. i Det kan ock ifrågasättas, huruvida ej vice-talmannen, så länge han af regeringen utses, borde intaga en så att säga halfofficiell ställning. i det han, vid ett och annat tillfälle, kunde förklara och försvara en sak, som rör regeringen. En kraftig och skicklig man på denna plats skulle sålunda på en gång gagna regeringen och !3 kammaren. Den nu till vice-talman i andra kammaren åter kallade vördnadsvärde medborgaren, kapiten Mannerskantz, har visat sig. med alla sina förtjenster och egenskaper i öfrigt, icke kunna fylla platsen vid talmansbordet, och det väcker alltså någon förvåning, att han vågat ännu en gång emottaga detta uppdrag, hvilket ju ej längre kan anses innebära för honom någon utmärkelse. Då han en gång njutit af; densamma, nedsättes han ej deraf, att han lemnar platsen åt en annan, men deremot kan han röna ganska mycket obehag af; att bibehålla ett uppdrag, som han icke förmår utföra, om det gäller. Det är ärofullare att draga sig tillbaka i god tid, innan nödvändigheten dertill tvingar. S4 tro vi ej heller, att kammaren, om den sått afgöra saken, skulle hafva vägat åter anförtrs vice-talmansplatsen åt kapiten M., så högt man än helt visst uppskattar hans karalfar och medborgerliga dygder. Saken betyder dock ej mycket, så länge. biskop Sundberg bibehåller helsa och kraster. Den närmaste regeringshandlingen efter. talmans-utnämningarne är throntalet. Det är dock svårt att veta, om det rätteligen bör kallas en regeringshandling, ty vi hatva aldrig sett det kontrasigneradt, ehuru detta tal i sjelfva verket utgör ett samsmansattadt program för det regerings I system, som seder mera skall i det läggas för riksdagen. Kontr kan dock, vi medgit ifva det, hafv å righeter, då throntalet ofta tillika berör! samiljeangelägenheter, om hvilka! konungen ; väl måste vara ensam. Derföre talar han ock här alltid i första person singularis, funder det Kongl. Maj:t säger: Vi, vär, 10. 8. v. Något oegentligt blir det emellortid i en konstitutionell stat, att konunigen yttrar: jag vill framlägga det eller det förslaget; jag har ej kunnat bitalla j riksdagens beslut, 0. s. v., då det här gåller Kongl. Maj:t, men icke II. M:t konungen, som ej kan utan kontrasignation hvarsken framlägga propositioner eller vare sig förkasta eller bifalla riksdagsbeslut. Då throntalet, såsom sagdt är, innehåller ett kort regeringsprogram, borde deraf följa, att riksdagen atfattar ett svar derpå, eller en s. k. svars ss. Detta har hittills icke hos oss förekommit, enär svaren, uttalade genom talmännen och fordom derjemte förmedelst deputationer, sakna all politisk betydelse och måste anses uttrycka endast talarens personliga åsigt, då de ej blifvit af kammaren förut pröfvade och gillade. Naturligtvis borde i så fall hvarje kammare för sig aflåta sin svarsadress, och denna skulle vara regeringen till stort gagn, emedan man erhölle tillfälle att d igenom från början bilda sig en föreställning om hvardera kammarens allmänna — — — — mening och dess stämning gentemot regeringen. Uttryckes nemligen i adressen ett oförstydbart förtroende, så känner regeringen soch lämpa många sina handlingar derefJdenna anda. Voteringen härom angifver Å:1 — Sr, genast huru många röster denna mening genast sin ställning och behöfver icke betrakta såsom misstroendevotum hvarje liten meningsskiljaktighet och hvarje atslag till en eller annan framställning af mindre betydenhet. Härigenom kunna också både kamrarne sjelfva och regeringen från början bedöma partiernas styrka ter. Så vill t. ex. den protektionistiska sidan i svarsadressen införa en fras i kan påräkna o. 8. V. Enligt vårt förmenande skulle alltså en svarsadress vara ett vigtigt komplement till vårt konstitutionella system, ländande 0 oo 4 2 — TN. 2