Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1870, sida 3

några få, utan deltog deri på ett ganska talangfullt sätt ett större flertal. Den hofsamhet i anspråk och kraf, som karakteriserade hela diskussionen, gaf åt den frisinnade anda, som utgjorde dess kärna, en i alla hänseenden vacker och hedrande betydelse. De resolutioner, hvartill mötet kom, bära också derom vittnesbörd. Sedan mötet afslutats, egde en liten kollation rum i Bankebergs vackra gästvåning, en trappa upp, hvartill mötets ordförande, hr Ridderstad, och domsagans riksdagsman, hr Forsbeck, bletvo inbjudne. För de båda hedersgästerna föreslogos der skålar, för den förre af hr Palmgren och för den sednare af hr Nilsson. Den ton af medborgerlig hjertlighet, som genomgick de yttranden, hvilka dervid uttalades, återljöd jomväl varmt och lifligt i de derpå afgifna svaren. Hr Forsbeck begagnade tillfället att påpeka svårigheten för honom att vid den nu stundande riksdagen fylla sin företrädares, hr C. A. Larssons, framstående plats; — men försäkrade emellertid, att han, hvad han än jemförelsevis saknade i ersarenhet och förmåga, alltid skulle med lefvande intresse bemöda sig om att uppmärksamt och hängifvet infria de honom sålunda ålagda förbindelser, och det såväl med hänseende till fosterlandet i allmänhet, som till den provins, han tillhörde, och de kommuner, som skänkt honom sitt förtroende. I förtröstan på att ingen tviflade på honom samt hans allvarliga och rena afsigter och tänkesätt i detta fall, hoppades han också att en gång, då han från riksdagen återkom, blifva med vänigt öfverseende bedömd. Hela detta arrangement, jemte de tal, som dervid vexlades, var ett så vackert ittryck af en upplyst, god och varmbjerad folkanda, att hvarje sinne, som eger cärlek för det offentliga lifvet, alltid deraf nåste på det lifligaste anslås. En god qvartettsång och talangfullt utörd pianomusik gåtvo åt tillfället ett ökadt yehag.