Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1870, sida 3

kurs i teckning. Det först synliga resultatet af föreningens tillvaro var dess exposition förra hösten i Venersborg, som lyckades tilvinna sig en viss uppmärksamhet och hvarom Handelstidningens läsare redan då erhöllo en genom dess reserents lifliga skildring åskådlig redogörelse. Vid förenivgens centralstyrelses sammanträde den 10 i denna månad blef beslutadt, att åter en exposition skulle föraustaltas och att denna skulle öppnas uti Borås den 28 nästk. Juni, i förening med det londtbrultsmöte, som de båda hushållningssällskaperna inom länet derstädes gemensamt utsatt. Denna exposition, som skall fortgå under ett par veckor, är ämnad att blifva grunden till de permancata utställningar, hvilka föreningen sträfvar att få till stånd på vissa orter inom landet, i perspektiv att äfven utom Sverige siuna lokaler för en verksamhet i denna riktning. Föreningen har ultagit de 3 en på sin bana med mycken förs t, ölvertygad, att man för att kunna vinna ett sådant ändamål som det, hvartill föreningen, här ofvan antydt, syftar, maste gå sakta tillväga och lägga förberedelserna på fast grund. . litt talande exempel i denna väg finnes uti vilnadsindustriens upprinnelse inom Mark, hvilken upprinnelse möjligen ännu för mången är okänd och hvarföre vid detta tillfälle en liten historik öfver densamma torde vara på sin plats. Dot är icke längre tillbaka än i början af detta århundrade, som denna industri, hvillen skapat willionärer bland förläggarne och beredt tusentals familjer utkomst, uppstod derigenom, att några bönder och torpare under resor till Göteborg i hushållsangeägenheter ingo reda på att der sanns bomullsgarn, hvilket med mera lätonad än linet kunde bearbetas till slitlärft samt användas billigare till husbehof och vid försäljning lemna bättre förtjenst. Nägra bundtar inköptes på försök, och resultatet blef godt; man köpte allo mer och mer, men sällan vågade någon uppköpa mer än 2 å 3 bundtar på en gång, hvilka väfdes af hustru och barn samt försåldes af mannen på de närmaste marknaderna, hvilka dock snart blefvo för ringa för den stigande tillverkningen, så att husfadren sökte sängre afligsna platser för sina varors afIsättning samt med den stigande esterirägan äfven ökade inköpet at garn, som nuI mera icke af den hemmavarande familjen hann arbetas, hvarigenom de så kallade förläggarne uppstodo på det sätt, att den numera till handelsman förvandlade bonden eller torparen till sina grannar utlemnade garn, hvilket mot betalning för aln eller för stycke förvandlades i klädningstyger, dukar eller ,,bomullslärfi. Förläggaren fick svart örning och vana vid haudeln samt reda på de mönster, som I hade mesta efterfrågan, och utvidgade än I ytterligare sin affär, som småningom uppårefs så utt grosshandlaren i Göteborg sann sin fördel att på platsen sjelf afsätta sitt garn och uppbära sina liqvider. Man berättar ännu om den aslidne grosshandiaen Wilhelm Röhss, hvilken i dessa affärer åtnjöt stort anseende och förtroende blund garnuppköparne, att han under en dylik I resa till Kinna by, då han till sonen af I gumman i Stinnaemad — samma gumma Soni af Carl XIV Johan fick en större guldkedja i anledning deraf att hon var den första som började med homullsvätnad Sven Uriksson, sedermera egare af Rydboholm med dess stora fabriker, försuldo ett helt lass garn, bestående af 50 bundtar, hvilket förut aldrig iuträfsat, yitrat, att ban ansåg denna astar vida mera storartad då än när han et par årtionden derefter sålde 2, bundtar, hvil hade blifvit ex vanlig sak. På sådant sic uppstod och utvecklades denna industii, som numerrade I Il den echanmskinkraftens any den CH pmioktukralte något tillbaka, men som lemnat cn auvisning och många beaktansvärda lärdomar efter sig för dem, som vilja sök rka i det syftet att uppkalla Husslejder. Det isträfvande i detta h ende, som nu föIchafves af IIIfsborgs lins slöjdförening, Iskall, vi våga hoppas det, krö med framgång, då det understöd ud ti riljor och förmå samt dertill ochi janslag af läuets representation och de i nära samma väg arbetande hus i ssållskaperna. Det närmaste söreningens verksamhet är bildande af mindre slöjdskolor, som i förening med de större folkskolorna äro ämnade att giva sdessa den riktning åt det praktiska i lolksundervisningen, som änna saknas. Med sådana syften och med det allvarliga beI mödandet att uppmuntra alla de anlag för slöjd, hvilka ligga i naturen hos beloll shipsen inom län bör man kuuna påräkna sympatier för Elfsborgs I förening. j 8