Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1870, sida 1

rykte, att konungen, så fort isen gick upp, skulle infinna sig i Stockholm och öfverlemna detta slott åt sitt syskonbarn hertig Bogislaw, som sedan skulle blifva konung i Sverige, och att tillika ett forfärligt öde var tillämnadt det svenska borgerskapet i staden, som skulle fullkomligt utrotas. Detta vållade att herrarne bröto upp mot Stockholm, och då de med våld måste skaffa sig inträde i staden, utbröt kriget mellan dem och konungen ånyo. Detta skedde, medan ännu Engelbrekt lefde, som enligt herrarnes beslut skulle på nytt draga omkring riket och återtaga slotten trån de kungliga ,,drafvelsmännen. Den af konungen tillsatte marsken blef emellertid genom herrarnes stämplingar vald till rikshöfvidsman, och Engelbrekt verkstälde sitt rundtåg, tills han sjuknade framför Axevalla och måste föras till Örebro. Under det att nu belägringen för de serskildta slotten fortgick, såsom Engelbrekt förordnat, och medan det såg ut, som om Sveriges rike på fullt allvar skulle ryckas den trolöse konungen ur händerna, föreslogs från dennes sida ett förberedande förlikningsmöte i Wadstena, dit Hans Kröpelin och en annan riddare jemte ombud från ett par hansestäder skulle begifva sig. Svenska rådet vidtog äfven åtgärder att besöka detta möte och skickade bud till Engelbrekt derom. Det var på uppresan till Stockholm natten mellan den 26 och 27 April, som frihetshjelten mördades på den efter honom benämnda Engelbrektsholmen utanför Göksholmslandet i Hjelmaren. Denna tilldragelse tycktes nu böra i väsendtlig mon förändra utsigterna för konungen. : De fannos väl, som egde mod och vilja att träda i Engelbrekts fotspår, men ingen fanns med hans förmåga, och ingen som så lifligt och varmt uppfattat, att vi så må säga, sjelfva svenskheten. Den bortgångnes storhet och betydelse ligger deruti, att han fullkomligt hade uppfattat sin tid och dess behof och var ett förkroppsligadt uttryck för