Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1870, sida 2

SPANIEN. Ett telegram har meddelat, att den ny: ministören konstituerat sig. Den är sam mansatt sålunda: Sagosta utrikesminister Rivero inrikes-, Montero Rios justitiseoci Topete marinminister. De andra portsöl jerna bihehållas af sina förra innehafvare Det synes således, som vore en försoning åstadkommen mellan unionisten Topete ock progressisten Prim. Med afseende på thronföljarefrågan råder nu den fullständigaste villrådighet, enär alla möjligheter synas vara uttömda. En korrespondent i Madrid till ,,Times meddelar: Republikanerna glädja sig mycket öfver monarkisternas nederlag och söka draga så stor fördel deraf som möjligt. I parlamentsbyggnadens konferenssal hånade Emilio Castelar den 4 dennes det ömkliga fiasko, som Prims tvenne thronkandidater — Ferdinand af Portugal och hertigen af Genua — gjort. Prim svarade på sitt sarkastiska sätt, att det icke berodde på ett par kandidater mer eller mindre; han hade ,,en hel mängd konungar i reserv. Ilvilka dessa eventuella konungar voro, ville han ej säga; emellertid vann han dermed att dämpa republikanernas uppblåsthet. uör öfrigt förhandlar man helt öppet om upprätstandet af en diktatur på 4 månader. — — — En kula susade den 4 dennes tätt förbi marskalk Serranos hufvud, då han promenerade i Retiro. en offentlig trädgårdsanläggning, men man vet ej, huruvida detta skedde af en tillfällighet, eller om det var ett attentat. Man har hittills icke kunnat upplysa något härom. De sednaste underrättelserna från Cuba äro af sådan beskaffenhet, att upproret kan anses vara slutadt. I st. f. att lyckönska Spanien till denna gynnsamma vändning, tillråder ,Tines, att Spanien i alla fall skulle afstå ifrån besittningen af ,,Antillernas perla. Detta råd saknar onekligen ej vigtiga skäl. , Times ser saken förnämligast från den financiella sidan och anmärker: -De summor, som måste bortödslas för att bekämpa ett uppror eller ett anfall utifrån, skulle absolut öfverstiga många års inkomster. Derjemte är man nö ed att städse hålla sig rustad. Under det sednaste upproret erbjödo Förenta Staterna en stor summa för ön, men anbudet blef afvisadt, trots den politiska krisen. England skulle vara den sista, som klandrade Spanien tör ett sådant handlingssätt; ty det vore samma svar, som vi under liknande förhållanden skulle gifva. Förslaget var emellertid ej nytt. År 1848 blef den amerikanske ambassadören i Madrid bemyndigad af presidenten Polk att bjuda 100 mill. doll. för Cuba, och detta anbud blei förkastadt med indignation. Tre år efteråt företog Lopez med ett band ,,flibustierer, hufvudsakligen från Förenta Staterna, ett verkligt infall. År 1854 oslentiiggjorde de amerikanska ambassadörerna i London, Paris och Madrid — Buchanan, Masson och Soul —det namnkunniga manifestet från Ostende, som gick ut på, att Spanien skulle försälja Cuba; om detta j skedd ej kunde det lätt komma ett tillfälle, då det ärdiga sig, om ön togs med våld. Att örenta Staterna förnyade sitt förslag just under förlidet års händelser, måste derföre väcka misstanke och göra ett obehagligt intryck. Spanien har nu tid nog att öfverlägga, hvad det helst bör göra med sin koloni. Att slafveriet är dömdt till undergång, torde kunna anses för gitvet, och om Spanien icke förmår, eller icke är benäget att böja sig i detta afseende för verldens dom, skulle det göra bäst uti att lemna ön till pris åt den stat, som har större makt och mod. Om Spanien besluter sig för att behålla ön, måste det inslå på en ny politik; ty Cuba med dess författning kan aldrig bli enigt med en liberal och demokratisk regering. AMERIKA. Till arsvinge af Brasiliens tron har ut