Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1870, sida 2

största delen af legionens afdelningar visa sig stor lust till gemensam verksamhe shvilket skulle vara svårt att åstadkomm i Frankrike. Man ämnar afsända en kom mission under ledning af major Diiring hvilken under lingre tid förr uppehåll sig i Norra Afrika, till Algier för att gör: sig närmare bekant med förhållandena oci utarbeta en närmare plan för kolonisatio nen, om tillräckligt goda vilkor derfåö kunna betingas. FRANKRIKE. Om sarmandrabbningen i lagstiftande församlingen den 10 dennes mellan Gam: betta och ministören meddelas följande Cambetta interpellerade krigsministerr angående två soldaters förvisning till Algier sör det de varit medlemmar af en klubl och föranstaltat ett möte der. Krigsministern yttrade, att det var soldaterna förbjudet att umgås med revolutionära agenter, samt att han energiskt skulle upprätthälla disciplinen. Gambetta svarade härpå: Ni är rädd för revolutionen, emedan det endast är en fraktion, som har den offentliga makten i händerna. Ilärtill förklarade justitieministern:-Vi tjena en regering, som är det legitima uttrycket för den allmänna rösträtten. Gambetta svarade: ,,Omröstningars resultater äro icke osöränderliga. Vi vilja upplysa folket från talarestolen, men icke reta till uppror. Under detta ordskifte var mycken rörelse i församlingen. Jules Favre och Pinard talade äfven, hvarefter lagstiftande församlingen beslöt öfvergå till dagordningen. I en korrespondens från Paris at den 10 dennes omtalas händelsen mellan prins Pierre Bonaparte och Victor Noir på följande sätt: Sedan en timme råder den största oro i Paris. Prins Pierre Bonaparte har nemligen skjutit en af medarbetarne i ,, Marscillaise, Victor Noir, en ung man på 21 år. Denne hade begifvit sig till prinsen i sällskap med Fonvielle, en annan redaktör i nämnde tidning, för att i en tredje redaktörs namn utmana honom. Som det synes, kom det vid detta tillfälle till en ordvexling mellan prinsen och Victor Noir, som hade till följd, att prinsen sköt två skott på Victor Noir. Den ena kulan träffade i bröstet. Victor Noir hade ännu kraft att lemna prinsens hus; men anländ till porten, nedföll han och blef förd till ett apotek, der han dog inom en qvarts timme. Poliskommissarien i Passy blef genast underrättad, och denne lät med en tillräcklig polisstyrka besätta prinsens hus, enär man fruktade, att folket skulle storma detsammaDen skrifvelse till Rochefort från prinsen, som framkallade uppträdet, lydde sålunda: Min herre! Sedan Ni skymfat de mina, den ene efter den andre, och icke ens skonat qvinnor eller barn, börjar Ni nu äfven att förolämpa mig genom en af Edra handtlangares pennor. Det var naturligt, att ordningen också måste komma till mig. Men jag har en fördel framför de öfriga, som bära mitt namn, den nemligen, att jag helt enkelt är privatman, ehuru Bonaparte. Jag vill således till Er ställa frågan, huruvida Ni anser Ert bröst vara skyddadt af Edert bläckhorn; men jag tillstär, det jag icke hyser stort förtroende till resultatet af detta mitt steg. Jag har nemligen af tidningarne erfarit, att Edra valmän i tvångsmandater ålagt Eder att icke stå till svars i någon hederssak, på det de icke måtte riskera uppbörandet af Eder dyrbara existens. Trots detta företager jag vågstycket, i hopp om att ännu ett svagt skimmer af fransk känsla måtte finnas i hos Er för att förmå Er framrycka ur den försigtiga och kloka tillbakadragenhet, i hvilken Ni befinner Er. Skulle Ni således — tillfälligtvis — ; medgifva, att undandraga den dubbelregel, som skyddat Er dyrbara person, så skall Ni Ivarken anträsta mig inågot palats eller på något slott. Jag bebor helt enkelt N:o 59 Rue d Auteuil, och jag! iotvar Er, att, om Ni skulle infinna Er der, man icke skall säga Er, det jag är utgången. I ett telegram af den 11 dennes till Indep. Belge omtalas tilldragelsen med Victor Noirs dödande på följande sätt: I går begåfvo sig Victor Noir och Ulric Fonvielle till prins Pierre Bonaparte såsom fullmäktige för Pascal Grousset, hvilken undertecknat artikeln . Marseillaise. Sedan de inkommit i salongen igade prinsen dem, om de voro handtlangare, utsända af Rochefort. I detta ögonblick lärer Victor Noir hafva slagit prinsen i ansigtet, och Vonvielle lärer framtagit en revolver ur sia rocklicka. Prinsen tog hastigt en pistol från väggen ch gaf eld på Noir, hvilken, sårad, upphann sets trappa, der han nedföll. Figaro offentliggör nu fullständigt den yrefvexling, som under ministerkrisen förecom mellan Ollivier och Magne. Den nda nyheten deruti är bekräftelsen af, utt utrikesportföljen varit föreslagen till 3erthemy, ambassadör i Washington och lessförinnan Thouvenels kabinettschef. Den 8 dennes hade hufvudstadens muicipalräd, som fulltaligt infunnit sig, sitt örsta möte under den nye Seineprefekens ordförandeskap. Samma dag tog daron Hausmann afsked af municipalådet och yttrade vid detta tillfälle: I kunnen icke ett enda ögonblick vara i tvifelsmål om den hållning, I bören visa under nuarande förhållanden, likalitet som vi någonsin arit villrådiga, då jag hade den äran att arbeta illsammans med Er. Då en arme inemot striens slut ser, att dess öfvergeneral blir dödligt j. årad på valplatsen, är det dess pligt att fullända egren för att derefter begratva sin döda antörare, nsvept i det segerrika baneret. i ITALIEN. Man lärer i vatikanen vara mycket missvöjd med den stora offentlighet, som komnit konciliets aktstycken till del. Förr, å, pressen alldeles icke hade något inlytande i Rom, kunde man inhölja allt i ystnad och mörker; nu deremot är presens makt befästad äfven der, och trots en hemlighetsfullhet, man ålagt medlemnarne at konciliet, lyckas det tidningarne tt erfara icke så litet af det, som föreller intra muros; något lägga de väl jfva till, och telegrafen utsprider det idare åt alla verldens hörn. Dessutom a nästan alla franska tidningar, icke lott de klerikala, sina speciella korrespon so Pm. T. 77 I a