Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1870, sida 3

Blandade ämmen. Vita beati Brynolphi, eller det officiela undersöknings-protokollet af år 1417 rörande Skara-Viskopen Brynolf I:s lefnad och underverk. Af denna ytterligt sällsynta bok hafva hittills endast två exemplar blifvit bekanta, intetdera alldeles fullständigt. Det tidigast kända, länge som ensamt ansedda, tillhörde J. G. Sparfvenfeldt, skänktes af honom till E. A. Gyllengrip och inropades på dennes bokauktion 1737 af presidenten G. Rålamb för 141 daler k. m., en då ovanligt stor summa — för en bok. Detta ex. förvaras ännu i Rålambska samlingen och saknar endast sista bladet, som kanske var alldeles tomt, men ock måhända innehöll den vigtiga uppgiften om bokens tryckort och årtal. Det andra exemplaret har varit i A. A. v. Stjernmans och O. Celsii d. y:s ägo, samt skänktes af den senare till Upsala bibliotek; det saknar de fyra sista bladen. Då intet hopp numera synes finnas att flera exemplar skola anträffas, har med fotografiens bjelp, till samlingars och samlares tjenst ett aftryck (i ringa upplaga) blifvit taget af den gamla boken, hvars värde, såsom vi hoppas, icke derför torde sjunka. Boken är en liten qvart af 68 onumererade blad, fördelade i 8 lägg af dubbla ark, samt ett med endast ett enkelt ark. De hafva signaturerna a —i med tillägg af j på yttre arket och iij på det inre, utom i det första lägget, der yttre arket icke har någon signatur och det inre undantagsvis a ij. Boken är således signerad som vore hon en oktav med ark på 16 sidor; men detta är icke fallet, ty läggen bestå af två skilda ark med två vexlande vattenstämplar, neml. 3) eller dryckeskanna. Den fulla kolumnen) har 30, 31 rader. Alla de stora versalerna äro tryckta i pressen och med svart färg, som allt det ötriga. Förkortningar af orden äro talrika. Korrekturet och trycket äro i hög grad vanvårdade, hvadan de svenska ortoch personnamnen (återgifna utan bokstäfverna å, ä, ö) öfverflöda af tryckfel, likasom hela texten för öfrigt; ett förhållande som knappt vore tänkbart om trycket skulle vara utfördt i Sverige. Så är väl heller icke fallet, ty stilarna äro helt och hållet boktryckaren i Lybeck B. Ghotans, af den yngre snitt han begagnade på 1490-talet. Äfven den biskopsbild i träsnitt, som börjar boken, tillhörde hans tryckeri och är, såsom en gemensam skamplun för heliga biskopar, använd i den hos honom år 1455 tryckta boken Speygel der Doghede.) Vi kunna således med nog stor sannolikhet sluta, att boken är tryckt i Lybeck på 1490-talet. Första sidan är alldeles tom; den andra innehåller det nämnda träsnittet med öfverskritt Sanctus B:ynolphus Episcopus Scarens. Bilden föreställer en biskop i full skrud, sittande vid en skrifpulpet, hvarpå hvilar en bok, i hvilken han skrifver. Tredje sidan börjar med rubriken Incipit Uita Beati Beynolphiconda Episcopi Scarn Jnregno Svecie. ma cu miracusis et attestatioibus. po ciusdem Cano nizatione factis Ända till nära midten af sista sidan, slutande med Thelos huius opusculi tortgår texten utan nägon indelning, endast styckad af de stora versalerna, som ofta fått sin plats på mycket olämpliga ställen, der de alldeles icke anvisa någon ny utgångspunkt. Boken utgöres, såsom nämndt är, af ett officielt protokoll hållet i Skara d. 10—25 och i Vadstena d. 28 April 1417. Början sker med en till kyrkomötet i Costnitz ställd skrifvelse af biskoparna Jacob i Oslo, Magnus i Åbo och Eskil i Vexiö, hvilka af samma kyrkomöte hade blifvit förordnade att undersöka rättmätigheten af de väckta anspråken för helgonkandidaterna Nils i Linköping, Brynolf i Skara och Ingrid i Skenninge. De tre biskoparna, som nu af denna anledning voro församlade i Skara kyrkas kapitelbus, säga att kyrkomötets bulla i vederbörligt skick förstnämnda dag blifvit dem öfverlemnad af konungens prokurator i detta mål, abboten Sten i Munkalif. Till notarier hade de antagit tre prester af Linköpings stift, Petrus Holmstani, Laurentius Finvidi och Henichinus Bavaldi samt en kejserlig notarie, Johannes Skwitte (eller Skutca), prest från Hildesheim. Härefter införes deras förordnande eller kyrkomötets bulla, daterad d 5 Maj 1416, i trycket — — 00 ) Vi kunna nu anföra att stilarna i denna bok och Vita Catbarine äro, med några få undantag, alldeles desamma. Dock äro stilarna i Speygel der Doghede mycket mera uppblandade genom förmodligen tid efter annan gjorda tillsatser och snya gjutniugar.