upptagande sex sidor. Vid bullans slut voro tillfogade ransakningspunkterna, neml. 20 rörande biSkop Brynolss börd, lefnad, skrifter och berömliga gerningar; 25 angående hans underverk förrättade efter döden; samt 6 allmänna spörsmål, som beträffa vittnena sjelfva och skule särskildt framställas till dem alla. Dessa 51 punkter, undertecknade G. de Perusio, upptaga 11 sidor. Efter denna urkunds företeende satte sig de tre kommissarierna såsom domstol, uti Skara kyrka, och inför dem trädde dess biskop, domprost och flera canonici, förordnande till sina prokuratorer, Elaus Svenonis, artium magister, och Michael Guimonis, kyrkoherdar i stiftet. På gemensam begäran af desse och den konglige prokuratorn utfärdade nu domstolen kallelse till biskopen, domprosten, dekanus och kapitlet i Skara samt till alla vittnena, att infinna sig den 12 och följande dagar af April; hvilken kallelse anslogs i domkyrkan och itrycket upptar 2 sidor. å sagd tid inställde sig de tre prokuratorerna, medförande vittnen, hvilkas utsagor äro bokens egentliga kärna och upptaga det mesta utrymmet, eller 79 sidor. Hufvudvittnena, angående de 20 första punkterna, äro tolf (orätt uppgifna som tio i boken) af hvilka de förnämsta äro Gostavus Magni, kansler och Vestgöta lagman, samt Brynolphus modernus episcopus Scarensis. Alla intyga de muntligen fortplantade uppgifterna om Brynolfs gudliga lefverne, goda och berömliga verk, m. m. Angående underverken efter Brynolfs död höras 67 pamngifna vittnen, män och qvinnor, af hvilka dock åtskilliga uppträda flera gånger. Deribland äro ånyo biskopen och en hop prester, sjelfva konungens prokurator och notarierna. Då dessa underverk tillhörde de senare åren, hade de flesta vittnena varit närvarande dervid; några voro sjelfva hufvudpersonerna, som underbarligen blifvit helade genom Brynolfs åkallande och till honom gjorda löften. Den 22 April framträda prokuratorerna, anhållande att vittnesmålen måtte kungöras och kallelse utfärdas å alla, som ville göra invändningar deremot. Kommissarierna utfärda och låta i domkyrkan anslå en sådan citation (som intages äfven i det tryckta protokollet), med utsättande af den 25 B. m. till terminus ultimus. Då på denna dag inga oppositionsmän inställa sig, förklara kommissarierua att vittnesmålen skola offentliggöras och afskrifter meddelas prokuratorerna samt andra, som det önska och vilja betala omkostnaderna. På begäran af prokuratorerna begifva sig härefter kommissarierna till Vadstena kloster och hälla der d. 28 April undersökning angående en punkt, som icke är föreskrifven i deras instruktion, neml. rörande sista kapitlet i 2:dra boken af heliga Birgittas uppenbarelser. I detta kapitel handlas om en biskop, hvilken jungfru Maria säger vara helig, och denna uppenbarelse uppgifves röra Brynolf. Ett autentiskt exemplar at uppenbarelserna framvisas, kapitlet uppläses och intages i protokollet (samt i den tryckta boken). Iläröfver höras som vittnen priorn och tre andra klosterbröder, hvilka intyga att det är Brynolf som åsyltas, enligt hvad så väl Birgitta sjelf som hennes biktfäder uppgifvit. Sedermera förflytta sig kommissarierna till nunneklostrets locutorium, der abbedissan och fyra af systrarna afgifva vittnesmål i samma riktning. Härefter följer yttermera ett tillägg af fem underverk från åren 1416, 15, 14 och 13, utvalda bland den öfverflödande mängden af sådana. Kommissarierna afsluta nu och datera den 28 April undersökningen. med den förklaring, att der stora dödligheten år 1350 hade bortryckt en mängd äldre personer (hvilka eljest hade kunnat åberopas som sagesmän); att flera vittnen voro upp: tagna af konungens och landets tjenst, andra a åkerbruket, ochtandra åter af de långa afständer hindrade att infinna sig; men att Brynolfs rykte och anscende hos folket vore mycket stort och be rättelserna om hans underverk så många, att de ej med papper och penna kunde beskrifvas. Protokollets riktighet intygas derefter af de fyrt notarierna, hvar och cn särskildt med långa for maliteter och många ord. Af dem hade blott tv: deltagit i sjelfva utskrifvandet, nemligen IIenichi nus Ravaldi, som skrifvit de 11 första bladen, och Laurentius Finvidi, af hvilken de 24 följande vor renskrifna. Hela protokollet bestod således af 3: eller 36 blad. Slutligen meddelas ett icke till protokollet hö rande aktstycke, som fyller 6 sidor, nemligen der nyvalde påfven Martin V:s bulla, hvarigenom Cost nitzska mötets åt de tre biskoparna gifna ransak ningsfullmakt stadfästes och bekräftas. (Ur ,,Svensk Bokhandels-Tidning).