Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1870, sida 3

året ökats med 235 personer och utgjorde vid åre slut 4,239 personer. — — UTRIKES. FRANKRIKE. Det kan icke förundra, att lagstiftand församlingens i Måndags öppnade sessio på det högsta intresserar både Frankrik och hela Europa, enär det är första gån gen under en tid af cirka 20 år, som et franskt parlamentariskt kabinett står gent emot en med konstitutionell myndighet ut rustad lagstiftande församling. Kabinette Ollivier öfvertog statsstyrelsen under rela tivt lyckliga förhållanden, enär det genon högra och venstra centerns förening dis ponerar öfver absolut majoritet. Vensterns taktik skall derföre nu gå ut på att bear beta den allmänna meningen för upplösning af den nuvarande lagstiftande församlingen, hvilken, efter vensterns förmening, icke skulle korrekt uttrycka landets allmänna opinion, hvarefter nya val skulle utskrifvas. Knappt hade emellertid den nya ministören hunnit börja besvarandet af de interpellationer, som från åtskilliga håll i senaten och lagstiftande församlingen blifvit framställda, innan dess hela uppmärksamhet behöft tagas i anspråk för den bedröfliga händelse, som de sednaste dagarnes telegrammer omnämna. Då detta skrifves, ha vi icke ännu varit i tillfälle att erfara innehållet af den artikel, som skulle framkallat utmaningen från Prins Pierre Napoleon till Rochefort; men i en korrespondens från Paris af den 8 dennes heter det: , Flera officerare ha utmanat Rochefort och de öfrige redaktörerne för deras artikel angående armåen. I ctt möte af radikala, som i dag egt rum, har beslutats, att Rochefort och konsorter icke böra antaga utmaningarna. Sannolikt är det den i denna korrespondens omnämnda artikel, som framkallade det bref från prins Pierre Napoleon till Rochefort, i hvilket den sistnämnde förebråddes för de förnärmelser, prinsen lidit utaf en af Rocheforts ,,daglönare. Till sölje af detta bref inställde sig tvenne af artikelförfattarens vänner hos prinsen, der det uppträde förekom, som slutade dermed, att prinsen nedsköt den ene af dem, Noir. Det var tydligt, att de oförsonlige icke skulle lemna detta tillfälle obegagnadt för att i lagstiftande församlingen anfalla både den kejserliga dynastien och regeringen. Af gårdagens telegram vill emellertid synas, som om den nye premierministern, trots den kritiska situationen, uppträdt med mycken både värdighet och fasthet. Hans svar på Rocheforts och Montpeyroux gemena anfall mottogs också af lagstiftande församlingen med stort bifall. Det korta tal, som utrikesministern, grefve Daru, höll i senaten d. 7 d:s, lydde sålunda: Mina herrar senatorer! Regeringen ställer sig fullkomligt till senatens förfogande för att besvara de interpellationer, som äro framställda. Dees mycket lifliga önskan är att blifva i tillfälle uttala sina åsigter angående landets stora intressen. Tre interpellationer äro framställda: en angående konciliet, en angående handelspolitiken och en angående den inre politiken. — — — — — Vi iro beredda att hesvara dem alla. Hvad serskildt den inre politiken angår, så tror jag icke, att något föregående franskt kabinett i offentliga handlingar så öppet och klart tillkännagifvit sina förlager, ideer och principer, som vi. Vi ha fullständigt sagt hvad vi vilja; vi ha undertecknat progcammer, som vi företagit oss att utföra. Vi iro ärliga män, som skola göra allt, hvad vi sagt; vi skola hålla de löften, som vi gjort. Alla tecken antyda också, att de nya ministrarne uppfatta mycket allvarsamt det svåra uppdrag, som de åtagit sig. Så har utrikesministern föreställt kejsaren, ,att den sistnämndes direkta meddelanden ned cheferna tör de franska legationerna utlandet icke böra fortsättas. Äfven har krigsministern af sina kolleger blifvit påmind om, att såväl militärutnämningar för högre poster, som en del vigtigare bestämmelser inom hans förvaltning böra afgöras i ministerrådet. ,France berättar, att premierministern den 7 dennes före mötets öppnande i senaten gjort ett besök hos dess president. Rouher uttalade sina önskningar för, att det nya kabinettet måtte lyckas i sitt verk, samt uttryckte, det han spelat ut sin roll. Ollivier gaf härpå till svar: , Herr president! Då man har Edra talanger och antecedentia, kan man icke af landet begära, att det afstår från Er tjenst. Odilon Barrot har i sällskap med Oilivier besökt kejsaren, hvilken icke sedan 1851 träffat Barrot. Sedan han afslagit att mottaga någon portfölj, har Odilon Barrot varit i fråga att mottaga något annat högt embete; vid besöket hos kejsaren vägrade han en gång för alla att mottaga något sådant, men ställde sin person och sina råd till suveränens förfogande. Kejsaren, som alltid intresserar sig för stora företag, har i ett samtal med Washburne, Förenta Staternas representant i Paris, uttalat sina sympatier för Hlanon att FHoanamcgkära Panama nant