Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1870, sida 3

Rådhuerätten. Ovanlig rättegång. Vid rådhusrättens andra afdelning förekom i går åter den förut refererade rättegången mellan skomakaren L. Strömberg, kärande, och kronofogden L. J. Iledenskog, svarande. Rättegången handiar, som bekant, om ett diarieberis å ett belopp at 13, 300 rdr, som hr IHedenskog år 1863 utgifvit och för hvilket Strömberg ru fordrar redovisning. Afven vid detta rättegångstillfälle infann sig icke heller Strömberg, utan anmälte sig, såsom hans fortfarande ombud, den, såsom detsynes, egentlige målsegaren, f. exekutorn P. Pettersson. Arhr Iledenskeg voro några vittnen allade, och af dessa berättade: IIandlanden Anton Nyberg: att han, som under en längre tid varit bekant med Strömberg, sistl. Nyårsdag besökt honom, för att förfråga sig om, huru stor del S. hade i affären, hvilken han misstänkt icko vore riktig. Strömberg hade då varit sjuk och mycket nedstämd till lynnet, samt på hr N:s uppmaning, berättat, att han egentligen icke hade något att skaffa med saken, utau blott tjenstgjort såsom Petterssons redskap; han hade heller ingenting emot att blifva skiljd från målet. Fredagen den 7 dennes bade hr Nyberg åter besökt Strömberg, samt dervid varit åtföljd af kronofogden IIedenskog och handl. I. P. Bengtsson, hvilka dock endast stannat utanför 5:s bostad. Vid detta tillfälle hade Strömberg vidhållit sin förra berättelse, och ingått på br Nybergs framställning, att skritva under en skrittlig återkallelse af rättegången. Då hr Nyberg emellertid följande dag åter infunnit sig hos 8., denna gång åtföljd af förenämnde personer, hade Strömberg visserligen upprepat sin berättelse, men icke velat afgifva ett skriftligt återtagande, emedan han först ville tala med Pettersson. IIandlanden P. Bengtsson berättade om det sednaste besöket hos Strömberg detsamma som hr Nyberg, samt upplyste att 8., genom lamhet i tungan, visserligen hade haft svårt för att yttra sig, men likväl kunnat göra sig fullt förstådd. Ilemmansegaren Anders Svensson, som kännt Strömberg sedan barndomen, berättade att denne vid flera tillfällen omtalat, att han hade omhänder en affär, som med räntor uppgick till omkring 20,000 rdr, utan att dock vilja redogöra för, huru med densamma förhöll sig. Strömberg hade emelertid omnämnt, att han endast skulle få kapialet, men sedermera ändrat denna uppgift, och agt att han skulle hafva 2,000 rår för sitt biräde vid affärens utförande. Värdshusidkaren A. F. Lundberg: att han, på Strömbergs begäran, begifvit sig till skrifvaren J. 1. Johansson, för att förmå denne att biträda vid len beslutade rättegången eller åtminstone att söratta ett besvär öfver landshöfdingeembetets utslag saken. Jobansson hade emellertid, sedan han scnomsett handlinsarne, sagt att han icke ville dofatta sig med aflären, emedan han ansåg den ara af alltför ruskig eller dålig beskaffenhet. sundberg hade derpå ännu en gång uppmanat johansson, samt dervid upplyst att han icke betsde vara rädd för att Lundberg skulle omtala ör någon Johanssons delaktighet vid rättegångens utförande, men detta oaktadt hade J. ej velat ätaa sig den. På grund af hvad de hörda vittnena upplyst, rkade käranden ansvar, enligt 22 kap. Strafflaen, 3 såväl Strömberg som Pettersson, för det de örsökt att uthräfva ett perningebelopp, som redan r betaldt. På Petterssons begäran uppsköts målet derefter ill den 2 nästkommande Februari, då Strömerg och Pettersson ålades att komma personligen illstädes.