Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1870, sida 2

Bref till en liten flicka al Samuel! Ödmann. (borts. från gårdagsnumret.) VIL Min Gunstiga Mademoiselle! Jag få nu tacka för godt sällskap i Mo och berätta vår hemkomst Ingenting är som ej kan gifva oss anledning till nyttiga påminnelser. Vid vår skilsmässa påminte mig en kär eftertanka hennes vackra namn. Ju mera jag fördjupade mig i des betraktande ju nera angjenämt blef det då jag fann att hvar bokstaf gofve en nyttig varning, som ständigt kan och bör vara en bom för alla frestelser. II. uti Hedda visar att detta namns ägare bör aldrig vara Jasslj; ordeuteligheten pryder vår lefnad och blir vårt nöje, sedån en lyckelig vana förvandladt den till vår natur. En hafsig flicka lägger sin kam på spishyllan och Jjussaxeu på toiletten. Hon slarfvar så vel vid sybågan som väf stolen, mera mån om alt göra mycket än väl. Men min Hedda har i sitt namns första bokstaf en liten påminnare, som niudrar, ehuru jag hoppas att han ej behöfves. E. uti Hedda, visar att namnets ägarinna ej bör vara kncis. Får man i början vana att altid ha sitt fram, blir en bolröllig eftersläng för en annalkande framid. En envis flicka gör som käringen, len der en gång skulle gå efter sina kor, FR non i dörren berettade hennes dotter att!: ic voro hema. Men gumman skulle ändåf! å efter dem efter hon söresatt sis. Kom-Jl