Rid i ring! Rid i ring och låt din häst här springa omkring Waldemar med varum luft! ...kännen I den visan, fru Bengta? Den underlige riddaren tycktes finna ett verkligt nöje uti att akta på den stolta frun, och han släppte icke hennes hand. Nils Bosson, liksom hans syskon, kunde knappt återkomma från sin förvåning, men hos den förre öfvergick denna till ett uttryck af glad tacksamhet, då den deremot hos de senare förbyttes till bestörtning och räddhåga, hvilken ökades, då den djerfve brodern yttrade: — Då I länge hafven haft liksom edert hem här hos min moder på Ekesjö, så tänker jag, att I hafven mycket att ombestyra före eder afresa, och jag beder dig min syster vara fru Bengta behjelplig med inpackningen, äfvensom dig broder Svante att tillse, det allt är redo till afresan ... Tagen det ej illa upp, fru Bengta! .. I hafven det sjelf förvållat, eftersom I icke viljen sätta tro till mina ord! Den gröne riddaren förde nu med sin leende min den ädla frun mot dörren, och hon lät sig föras så godt som utan motstånd för att icke gifva anledning till allt för stor skadeglädje hos de qvarstannande. Just som hon kom till dörren vände hon sig om mot Nils och fästade på honom en hvass blick, i det hon sade: — Vi skiljas icke för alltid, Nils Bosson... vi se hvarandra åter! Men riddaren småsjöng, allt under det han bugade sig så höfviskt för fru Bengta: Jak tör vel inde gange Waldemar med varum luff, I må vel ude stande! Något längre fram på morgonen lemnado Nils Bosson Ekesjö för att rida till Wadstena.