Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1870, sida 2

Göteborg d. 12 Januari. Bland de riken, ,,som förstå att skydda sina egna näringar — för att tala med Dagligt Alleh. — intager, såsom vi alla känna, Nordamerikas förenta stater ett framstående rum. Denna republik laborerar under oerhördt dryga tullsatser, hvilka i väsentlig mån tillkommit och uppehållits för statsinkomsternas skull, då dessa före kriget voro unionens hufvudsakliga, ja snart sagdt enda inkomstkälla. Det är då äfven mindre att undra öfver att man behållit dem, sedan kriget tagit oerhörda statsinkomster i anspråk, och befolkningen har äfven dragit den ofantliga skattebördan med stor resignation, i hopp att efter statsskuldens liqviderande kunna göra sig densamma qvitt. Anmärkas bör ock, att då nordamerikanska republiken omfattar en hel verldsdel, från Ishafvet till Vändkretsen, så ligger i detta ofantliga område ett fält nog för arbetfördelningen och det fria utbytet. Förhållandet är i sjelfva verket nära nog detsamma som om hela Enropa bildade en enda tullförening, ehuru skillnaden i fråga om folkmängden ännu är mycket stor. Oaktadt emellertid ett protektionistsystem, hvilket omfattar länder under så olikartade naturliga förhållanden, som Amerika, icke kan vara på långt när så förderfligt som i Europa, hafva dock amerikanarne börjat få erfara bittra frukter af det olycksdigra systemet. Att detta skulle föda smuggleri, försnillningar inom tullverket, m. m., ligger så i sakens natur att derom är ingenting att säga. Att det pälägger en mängd konsumenter en oerhörd skatt, hvaraf blott en obetydlig del kommer staten till godo, ligger också i sakens natur. Men härtill kommer ock — det är vår egen gamla erfarenhet — att många af de näringar, som skulle skyddas, gå i dess ställe tillbaka. I den framställning, som chefen för skattkammarkansliet, m:r Wells, nyligen afgifvit rörande Förenta Staternas handel, industri, statsinkomster, m. m., förekomma i nämnda hänseende många märkliga upplysningar, som anföras af det engelska bladet ,,Daily Nevss utmärkte korrespondent i Newyork. Mr Wells, anför denne korrespondent bland annat, vill nedsätta inkomstskatten från 5 till 3 proc, men vill minska antalet af undantag och borttaga en mängd mindre beskattningsföremål. Angående tulltaxan yttrar hau, att den närvarande tariffen, som i medeltal utgör 47 procent af värdet, ,är öfverdrifven och onödig, och önskar att af 2,000 med tull belagda artiklar, åtminstone en tredjedel måtte sättas på listan af tullfria varor. Mr Wells öfvergår derefter till en illustration af den ruinösa verkan, som tullsatserna utöfvat på vissa industrigrenar, hvilka de voro ämnade att direkt uppehålla, såsom ock på andra, hvilka de endast indirekt nådde. Så har tullen på läder haft en förstörande verkan på garfverierna och skomakeriet, hvilka den skulle hjelpa och skydda. Så har tullen på koppar vållat stor skada ej blott för fabrikationen af tapeter, der man begagnar koppar såsom substitut för bladguld, utan ock på kopparsmältarne, på hvilka de vise män, som uppgjorde tulltaxan, aldrig tänkte. Så har tullen på tackjern ruinerat skeppsbyggeriet och så har tullen på skuret virke beröfvat tusentals amerikanska handtverkare lyxen af ett hus. Ullproducenterna och ullfabrikanterna utverkade för två år sedan, genom förenade krafter, nära nog en förbuds-tull å främmande