Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1870, sida 1

srais, men ännu större vördnad om den tillika kan slå i en väfstol, baka en kaka, och sä vidare; ty de granlåts damer, som vändt sina händer vid nålen, pläga dessutom sällan kunna mer än hvälfva dem öfver ett spelbord, och i köket slå pigorne. Jag skrifver om södra orterne dem jag mera känner. Men ack! skall den charmanta Iris smita sina sköna händer under en gryta? är hennes snöhvita hy en naturens skänk som skall i köksröken förloras? Nej det in intet min mening. Hon skall förestå sina underofficianter i hushållet. Hon skall veta att man slår salt i bakspadet och intet saltar degen. Hon skall veta bränvinet blir vedbrändt om ej ämnet flitigt omröres; att brända Caffebönor böra svalna innan de malas; huru en köksträgård bör skötas, ett blomster quarter inrättas, och om jag vågade föra hennes omtanka i fä gården, tyckte jag vel om att hon kunde veta bot för sjukt Creatur. Hennes heder spilles ej gjenom dessa insikter, hon behöfver endast befalla: så skall göras. Ty alla fruntimmer få ej lita på hjelp af sina kära männer i hushållningen. Scholemästare syslan är dertill i synnerhet besvärlig. Jag är HENNES trogne Scholemästare I största hast d. 15. Il Min Gunstiga Mamsell! Hon samlar glödande kol öfver mitt hufvud, då hon gjer mig en så angjenäm present för mitt försummade skrifvande. Ett enda fel kunde vara emot de öfversända Manchetterne, nemligen, att de äro