Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1870, sida 3

Blandade ämnen. En ovankig eldsvåda omtalas trån Danmark. Såsom hvarje landtbrukare känner, brukade man förr, när kreaturen hade skabb, smörja dem med lösning af arsenik. Nu har man trott sig finna, att petroleum gör samma nytta. En torpare på Öster Gjesten Mark, som hela dagen arbetade borta, beslöt för en tid sedan att smörja sina båda kor och en kalf med petroleum. Insmörjningen försiggick af mannen i den mycket låga ladugården, hvaröfver var något hö, och hustrun höll en lykta, i hvilken fanns en af de små petroleumsJampor, hvilka köpas för några skilling och hvilka mycket begagnas vidjförrättningar inom hus. Mannen hade just insmort de båda korna, då han bad hustrun hålla lyktan närmare, på det han måtte kunna te om jufret på den ena kon var tillräckligt insmordt. Hustrun närmade sig derför kon, som sannolikt blef rädd för ljuset och stötte till hustrun. IIärvid föll lampan omkull i lyktan, luckan på den sednare gick upp och lågan från lampan antände den från kon nedflytande petroleum, och inom ett ögonblick stodo korna, böet och hela byggnaden i eld och lågor. Torharen hade själsärvaro nog att få kreaturen ut ur huset och att rädda något af lösörena, men mycket brann upp och deribland all den otröskade spanmålen, som uppskattas till omkring 30 tunnor. Intet var assureradt. Torna räddades till lifvet, men fingo håret afsvedt och många bränusår. Monumenter i Köpenhamn. Enligt hvad som beri kommer det snart att fattas beslut om att föröka de få monumenter, som Köpenhamn eger med tre. Sålunda ämnar universitetet inköpa Bissens monument åt Tycho Brahe för 3,700 rdr, af hvilka 1,250 blifvit skänkta af privata personer och detta samt ett dylikt åt Ole Römer skulle uppställas utanför observatoriet. Vidare är det fråga om att uppresa en byst af Zordenskjold Holmens kyrka, nemligen på den plats, der sjökartarkivet står, hvilken byggnad skall nedrifvas och en ny för arkivet uppföras på Gammelholm. Egeudom i godt förvar. Skeppsmagasinerna i Toulon, som vid förefallande behof emottaga till förvaring äfven enskildes egendom, hafva för kort tid sedan åtminstone delvis undergått en mera omfattande ,städning, hvarvid åtskilliga gamla effekter, som i öfver hundrade år varit der upplagda utan att någonsin hafva blifvit återfordrade, kommit i dagen. — Bland annat har man der påträffat grefve deLtains köksoch bords-servis, hvilken inlemnades på magasinet år 1778, då nämnde grefve afsändes såsom amiral för den till amerikanarne; bistånd mot engelsmännen utskickade fransyska eskadern. Då kistorna öppnades befunnos alla duktyger förmultnade, men Porsliner och öfriga tillbehör voro fullkomligt bibehållna. En gåta. För någon tid sedan fångade en siskare vid Seeländska kusten, 3 mil från Köpenhamn, en Tunga (en slags flundra), som såldes till en familj i det närbelägna Hirschholm. Då fisken rensades föll ur densamma en liten silfverslant eller rättare en medalj, som på båda sidor bar fransyska inskrifter, nemligen på den ena: ,Prince Imperial Napoleon — E. L. J. J., på den andra: Sergeant ou l:er Regt. des grånadiers de la garde-. Då Tungan icke anses höra till de sandrande fiskarne och medaljen således ej af fisken blifvit upphemtad vid franska kusten, frågas: huru har detta en fransysk krigares äretecken kunnat blifva ett rof för glupskheten hos en fisk från de nordliga hafven? Butiktjuf. Vid Jultiden anmälde en galanterifirma i Köpenhamn jör polisen, att från dess lokal bortstulits ett dyrbart skritdon af så ovanlig form, act dess like knapppast fanns i staden. Inga upplysningar kunde meddelas, men man införde i tidningarne en uppmaning till dem, som möjligen finge se det på något julbord, och uppgat som kännetecken, att en röd glasperla saknades i det ena ögat på en varghund, som satt på det. En nålmakare anmälde äfven, att en dam hade inlemnat ett liknande skrifdon hos honom, för att få det ena ögat iordningsatt. Ilon hade emellertid icke varit nöjd med arbetet, och som hon tillika önskade få ett fotografiportsätt insatt på en dertill bestämd plats, hade han visat henne till en portföljarbetare, hvilken verkligen ännu hade skrifdonet, som inlemnats hos honom af ett fruntimmer, som tilllika lemnat en kikare, i hvars fodral ett annat porträtt skulle infattas. Då fruntimret visade sig för att hemta sakerna, greps hon och fördes till polisinspektörens privata bostad. Ilon var en medelälders dam af en utaf hufvudstadens mest anscåda familjer; hon påstod först, att hon hade fått sig sakerna anonymt tillsände, men måste derpå under svimningar, skrik och böner tillstå att hon stulit dem för att skänka bort dem. På familjens förböner, och enär hon icke tycktes hafva begått andra stölder, ville man nedtysta saken, men då ryktet dercm kom ut bland allmänheten, fick polisen veta, att hon hade under loppet af en längre tid gifrit bort dyrbara presenter, hvilka äfven blifvit stulna i butiker. Damen måste tillstå att hon begått en mängd stölder och skänkt bort det stulna i familjer, der hon ansågs för en kär gäst. Ransakningsdomaren ansåg sig icke behöiva arrestera henne, saken måste till familjens stora sorg ha sin gång, tills den i Tisdags atton fick ett slut derigenom att den oiyckliga afhände sig lifvet, sedan hon i ett bref tagit afsked af sin familj och i gripande uttryck bedt om förlåtelse för den vanära hon dragit öfver den. 2