Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1870, sida 2

sen bägare, af hvars innehåll hon dels fuktade den sjukas tinningar, dels höll henne under näsan, och efter en stund kröntes också hennes bemödanden med framgång. Fru Karin slog upp sina ögon. De sökte med oro först sonen och sedan fru Beugta. Hon utsträckte händerna till dem båda, och hennes ton var så bedjande och hennes blick så djup, när hon sade till den senare: — Eden, Bengta, eden ... förgät den icke, och blif en lika god vän för min son, som du under de sista åren varit för hans mor! Derpå drog hon ännu en gång sonen ned till sig och kysste honom på pannan, hvarefter hon gaf tecken med handen att hon önskade blifva allena. Nils gick med dröjande steg och vände sig flera gånger om, men fru Bengta blef stående stel och rak ett stycke bakom hufvudgärden, så att hon icke kunde ses at den sjuka. Nils mötte oförfärad hennes befallande blick, och ett ord darrade på hans läpp, men en samtidig blick på modren var nog att hejda honom. Han uttalade icke det ord, som han hade på tungan, utan lemnade rummet. Nils var mycket tankfull om qvällen, och hade en lång öfverläggning med mor Helga. När han skildes från henne och gick ötver gården upp till sitt och brodrens rum, mötte han den skrattande riddaren. — Hahaha — började denne — kännen I den stora staden unge herr Nils, ... jag menar staden, der de sjöngo en gång till spott för kung Waldemar Atterdag ... Sporra din fot, sporra din tot, dig kommer nu Guterna ridande mot... Det vore dig bättre hemma blifva, än du emot Guterna vill strida... ... hafven I varit i Visby, Nils Bosson? ... Under det riddaren till utseendet alldeles af en tillfällighet framkastade denna fråga, hvilade