Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1870, sida 1

— Välkommen till ditt hem, käre, välsignade son — yttrade den sjaka med darrande stämma — din moder har mycket, mycket längtat efter dig! — Den gode guden vare lofvad, att jag fick komma, medan du ännu kan känna och tala till din son, moder! — Det skulle du alltid, Nils...jag har så beräknat det...jag har vigtiga saker att tala med dig om...å din morfaders vägnar. Jag hade hoppats att få säga dig, hvad jag har på hjertat utan vittnen ...men jag är för svag .. eller hur, vän Bengta, menar du ej, att jag står ut dermed... Jo, jag känner mig nu starkare än på mycket länge... — I hören det, fru Bengta — sade Nils icke utan en viss skärpa, i det han reste sig upp — min mor önskar tala med mig utan vittnen! — Gerna, gerna tror jag dig hafva krafter — genmälte fru Bengta, i det hon kastade en genomträngande blick på den sjuka, — men om dina krafter skulle svika...jag har sagt dig det, vän Karin, din sot år sådan, att den lätt kan blifva helsot i ett nu, och om det skulle inträffa, innan du hunnit säga din käre son allt hvad han behöfver veta ...huru vill du då i lugn skiljas hädan? Dessutom känner du ju din Bengta, jag har ju icke någon hemlighet för dig, och jag är gammal nog att kunna tiga... I din sons namn och din faders, Karin, låt mig vaka öfver dig, medan du fullgör ditt värf! Nils såg förvånad på den talande, så förändrad föreföll hon både till anletsdrag och till stämma. Den sjuka låg tyst en stund. — Kanske att du har rätt — sade hon derefter — men svär mig då vid vår Herres dyra pina och död, att du sör ingen skall uppenbara hvad du här kommer att höra mig tala till min son. svär mig det, och du må blifva när oss! Fru Bengta gick eden och fru Karin begynte,