Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1870, sida 3

lad till såväl kyrkostämma som kommunalstämma, utsatt att hållas den 28 sistl. Dec., föredrogos de ärenden, som enligt kommunallagen äro bestämda att förekomma vid denna tid på året. Kyrkoherden Wallin, såsom ordförande i kyrkostämman, föredrog först sina ärenden, och då fråga om revisorns väljande förekom, önskade en del församlingsboer att skolläraren inom församlingen skulle väljas, men kyrkoherden Wallin satte sig med ifver häremot, under förklarande, att mannen ej vore valbar, såsom skollärare betraktad, ty skolläraren, påstod hr W., kunde på intet vis väljas till revisor öfver skolans och kyrkans räkenskaper. En person begärde omröstning i frågan, och kyrkoherden Wallin förklarade, att sådan kunde ske, blott man ej valde skolläraren. Församlingen, bestående af endast hemmansegare, som voro ovisse huruvida kyrkoherdens utsago vore den rätta, antog då en hemmansegare till revisor, ehuru denne protesterade deremot, såsom varande icke räknekunnig. Då frågan i kommunalstämman förekom angående revisor öfver kommunalräkenskapen, förklarade kyrkoherden Wallin, att, som kommunalkassan och skolkassan vore i en persons hand, dessa räkenskaper, hvarföre de redan valde revisorerne måste anses valda äfven för kommunalräkenskapens grauskning. På grund häraf lät orddrade icke revisorers väljande för kommunalräkenskapens granskning. . Etter insändarens mening äro här 2:ne, om ej flera, oriktigheter begångna, nemligen: 1:0) Skolläraren, som eger rösträtt och öppen talan vid kyrkooch kommunalstämma, och som icke är antagen till kassaförvaltare hvarken i kyrkoeller skolkassan, bör ej kunna anses ovalbär till revisor hvarken i dessa kassor eller kommunalkassan, då han ej heller der sköter räkenskapen. . 2:0) Enligt lag skall skolan ha serskild kassa, som skötes af dess kassaförvaltare, hvilken är skyldig redovisa densamma, men här är allt lemnadt i kommunalnämndens hand, och skolans kassaförvaltare har ingen kassa att förvalta, utan måste, så att säga, tigga kommunalnämnden om de medel han är skyldig för skolan utbetala. Genom kyrkoherden Wallins åtgörande har sålunda kyrkostämman valt revisorer äfven för kommunalräkenskapens granskning. Anbålles att redaktionen celler en jurist måtte godhetsfullt i Handelstidningen belysa huru denna sak bör betraktas, ty som denna församlings kommunalräkenskaper äro ytterst invecklade och knappast någon inom församlingen vill eller kan, utom skolläraren, reda desamma, vore önskligt få veta, om hinder för skollärarens väljande till revisor verkligen finnes. Med anledning af brefskrifvarens förfrågan, böra vi nämna, det vi icke, i de förordningar, som här ega tillämpning, kunnat finna något stadgande, som förhindrar en församling att välja skolläraren till revisor för vare sig kyrkooch skolkassan, eller kommunalkassan. IIuruvida andra föreskrister finnas, som förklara skolläraren i nämnde hänseende ej vara valbar, äro vi ej i tillfälle att upplysa. — Till Göteborgs frivilliga brandkår! Red:n har emottagit efterföljande skrifvelse, i hvilken vi lifligt instämma: För några år sedan, då Göteborgs stads brandkår ombildades och dess stationer sammanbundos medeist telegrafledningar och försågos dels med ständigt manskap, dels med larmklockor, yttrades såväl bland våra höga vederbörande, som de flesta bland allmänheten, den tanke, att de obehagliga larmskotten å Gustaf Adolfs torg skulle kunna helt och hållet upphöra vid inträffande eldsvådor. Såvidt insändaren kan påminna sig blef det önskade beslutet härom för den gången omintetgjordt, derför att vår raska frivilliga brandkårs medlemmar fruktade, att de ej bastigt nog skulle kunna få vetskap om en utbruten eldsvåda, och de ville tortfarande liksom hittills gerna vara bland de örsta på platsen. Vi vörda fullkomligt denna lla täflan till medmenniskors gagn å de frivilliges sida, och skänka dem all beundran och allt erkännande för deras mångåriga och utomordentligt nyttiga verksamhet inom och för vårt sam-.s hälle. Enligt hvad som kommit till ins. kunskap ha under de sista åren ganska många anbud till eldsvådor inträffat, dervid oftast friv. brandkåren genast varit representerad af en eller flera af sina apparater, jemte nödigt befäl och manskap, och detta utan att hvarken larmskott eller klämtningar förekommit. Flera gånger har man sett medlemmar af denna kår med sin apparat ensamme släcka en utbruten eld, innan någon kunskap derom hunnit till stadens brandstationer. Af detta torde, enligt ins. åsigt, kunna dragas den slutsatsen, att larmskotten nu icke längre äro behöfliga för friv. brandkårens medlemmar, utan att man kunde tillsvidare nöja sig med endast klämtning och de ringningar stadens brandstationer föranstalta. Vi tro att detta så mycket lättare skulle gå för sig, om hvar och en, som önskar bastigt infinna sig vid en eldsvåda, men möjligen fruktar att icke ljudet af klockorna skall nå hans öra, anmoda vår vaksamma polis, att på lämpligt sätt genast gifva underrättelse om en uppkommen eldfara. Våra numera så byggliga poliskonstaplar åtsga sig troligen gerna detta uppdrag för hvar sin station, och det vore icke ur vägen om de mera aflägset boende af stadens brandkårs manskap blefve på samma sätt skyndsamt underrättade om eldsvådor, så fort konstaplarne hörde ljudet från larmklochorna. Då erfarenheten lärt, att detta arrangement, åtminstone inom sriv. brandkåren, låter sig göra, och larmskotten å Gustaf Adolfs torg sålunda kunna borttagas, till stor fromma för alla deromkring boende, såväl friska, som isynnerhet sjuka, så vore säkerligen samhället Göteborgs frivilliga brandkår än ytterligare förbundet, om den ville på lämpligt sätt hos vederbörande göra anmälan derom, att, såridt på kåren ankommer, larmskotten å Gustaf Adolfs torg icke vidare behöfva vid inträffande eldsvådor ifrågakomma. — Jernvägsmöte. Från Varberg telegraferades i Lördags till A. B.: Vid ett stort jernvägsmöte härstädes, besökt af 100 personer från Småland, Kinds härad och Halland, har ett bolag blifvit bildadt för anläggning af en bana Lamhult— Varberg, och äro 300,000 rdr under denna vecka tecknade. Direktion är vald och till ordförande i densamma utsedd häradshöfding F. F. Fhenman. — Tidskriften Idun anmäler sin sjerde årgång, som börjar med en roman , Man och hustru af den kände engelsko romanförfattaren Wilkie Collins, hvarefter kommer att följa en ny stor roman af Charles Dickens. Detta romanbibliotek, som alltid framstått genom ett godt urval af romaner, försvenskade af en öfvad och skicklis hand. utkommer med ett häfte i veckunde skolläraren icke heller antagas till revisor i föranden i kommunalstämman saken bero vidl. kyrkoh. Wallins yttrande, och församlingen for