som är rättast och ändamålsenligast un der särskilta fall. Då såväl mödrar som lärarinnor pliig med oro öfverväga svårigheterna ar jus denna första undervisning, torde äfven vårt land detta arbete kunna verka myc ket godt. Författarinnans ställning, verlds åskådning och särskilta begåfning ha iståndsatt henne att tränga djupt m ämnet, och det varma och bevekande framställningen gifver henne ett inflytande öfver läsarinnan, som kommer den sak hon verkar för, till godo. — Öfv gen är verkställd med mycken si: ttninklighet Earonerna Delvi. Fria teckningar w fantasi och verklighet af Mattis, förf. til ,Dagsländor, Skal och kärna. Stock. uolm, Albert Bonniers förlag, 1569. Det har anmärkts och beklagats, att itven på romanoch novelldiktningens område på sednare tider ytterst få skape Ccl af verkligt värde blifvit oflentliggjorda vårt land. Sannolikt beror härpå det bifall, som från bete till del, taga, att det under en i det ift hänseendet bättre lottad pe väckt annan förf. oangenäm. Någon har att han var någon annan iera håll kommit detta arty man kan svårligen an avarande d skulle uppmärksamhet än en för yttrat om C. J. L. Almquist, romantiker i bögre grad än svensk författare, stödjande detta omdöme på det faktum, att ingen annan sådan spelrum som till lemnat sin fantasi så fritt han. Nu tro vi emellertid, t i detta hänseende bör tillerkän,Baronerna Delvi, alldenstund hon ännu mera obetingadt in Almquist öfv rlemnat sig åt sin inbillningskrafis ingifvelser. För öfrigt må anmåärkas, att denna fantasi — såvidt vi kunna döma — icke producera en är snillets, att den väl kan brokig blandning af händelser och situationer, hvilken kan slå an på en och annan älskare af det barocka men att den skönt i sann mening. ej kan skapa något, som är Hvad särskilt detta arbete beträffar, så utgör det en sammanfattning af osannolika, af omotiverade och osammanhängande tilldragelser. Den af en och annan beprisade fina psykologiska blicken och förmägan att teckna karakterer ha vi ej lyekats upptäcka på något enda stille. Deremot förekomma ständigt långa deklamationer om personernas inre beskaffenhet, vittnande om förf:s oförmåga att låta dem ådagalägga den genom sina ord och sitt handlingssätt. Framställningssättet är ingenting mindre än berömvärdt. Mängordigheten tröttar, och den olyckliga blandning at svulst och trivialitet, som karakteriserar stilen, pröfvar äfven den välvilligaste läsares tålamod. På många ställen förekomma yttranden öppet stridande mot logik och sundt förnuft. Man kan nästan vara säl snart Hvad vi här yttrat och hvad andra ofe, att detta blir förhållandet, så f. bjuder till att vara originell. kentligen anmärkt mot denna roman torde dock icke hindra, att på nästa arbetes omslag läses, att ,Baronerna Delvi ,blifvit af hela pressen särdeles fördelaktigt: bedömdt. .Z AW — 4. —