arabiska hästar till konungen, köpta p vägen hit, säger man, utan ock en he mängd granna stjernor och band till åt skilliga bland konungens omgifning. IIi star kunde icke räcka till för alla, at hvilk den sluge armeniske egyptern trodde si kunna draga någon nytta, och så äro ord nar ofantligt mycket billigare. Derför ut delade han ,,egyptiska ordnar med utom ordentlig frikostighet. Man kan till e alldeles oöfverkomligt pris köpa sådana Palais-Royal i Paris. Det är attförmods det de svenskar, som erhöllo dessa ,,egyp tiska grannlåter, ej burit dem oftare i i kotiljongen. De svenska ordnarne är för goda att göra tjenst hos en kotiljong men icke behöfver man derför taga så il: vid sig, om en gammal odalisk verklige: skulle få sig en liten wase. Ton har tro ligtvis icke mycket annat att roa sig med stackars gumma. Och dermed kan de saken vara utagerad. Den stora teaterfrågan rycker oss all närmare på lifvet. Teaterkomitön har sit betänkande färdigt; det är sannolikt snar tryckt, och innehållet blir väl ock snar bekant. Låtom oss till dess ajournera frå gan. Men teaterkomitöns sekreterare bli åter ledig. Huru skall han sedermera kun na placeras? Han skall bli direktör fö kungl. maj:ts hofkapell och spektakler, he ter det. Saken är visst icke omöjlig, ehurt den dock icke ännu framskridit så långt som Dagens Nyheter påstod härom dagen Nämnde tidning tillkännagaf, att den ikrå gavarande sekreteraren redan med nyårsdagen inträdt eller ock någon af de när mast derpå följande dagarne skulle inträda i kungliga teaterdirektionen såsom andre direktör. Det var en formlig utnämning — af Dagens Nyheter. Vid kungliga teatern visste dock ingen någonting om den saken, och Dagbladet, som skaffat sig upplysning i ämnet, tillkännagaf dagen derefter, att Dagens Nyheter varit oriktigt underrättad, af hvilken upplysning Dagens Nyheter naturligtvis icke det ringaste kände sig besvärad. Om den ifrågavarande personen verkligen en gång blir kunglig teaterdirektör, är det Dagens Nyheter som kommer att gifva sig äran af att hafva först bragt saken å bane. Hvarför icke unna tidningen den lilla trösten? Kammarherren Fahnehjelm, teaterkomitäns sekreterare, är en ganska duglig man. Han är ej äldre än 37 år. Redan för åtskilliga är sedan kunde man se att han ville arbeta sig framåt. Den tiden seglade han tillsammans med friherre Johan Liljencrantz och höll sig jemte denne i samma farvatten, som friherre Knut Bonde. Något tillfälle att göra sig allmänt bemärkt erhöll hr Fahnehjelm dock icke förrän vid 1866 års stora industriutställning i Stockholm, vid hvilken han var sekreterare. Han visade en högst ovanlig arbetsförmåga, ett mycket redigt hufvud och andra för tilltället högst värdefulla egenskaper. Någon popularitetsjägare är han icke. Han har tvärtom lyckats skaffa sig namn för ett mindre behagligt sätt i att bemöta personer, med hvilka han för sin tjenstebefattning kommit i beröring, detta dock sannolikt ofta utan sin förskyllan. De som känna honom närmare påstå, att han är särdeles hjelpsam och välvillig samt icke skyr någon personlig möda för att kunna vara den nyttig, hvilken han anser förtjent deraf. Vid 1867 års stora verldsutställning i Paris var hr Fahnehjelm, såsom bekant är, Sveriges kommissarie och utvecklade dervid, enligt alla opartiska och sakförståndiga personers sammanstämmande uppgift, stor energie och intelligent verksamhet. Med all aktning för föregående utställningskommissarier, isynnerhet för den i London år 1862, erkännes allmänt af dem, som känna förhållandena, att ingen af dem gjort fäderneslandet så stor nytta, som hr Fahnehjelm Paris år 1867. En sådan person måste en gång belönas. Hr Fahnehjelm har efter återkomsten från Paris, der han stannade ända ill början af år 1868, icke haft något annat än underordnade befattningar, såsom in tjenst i ecklesiastikdepartementet, der nan är något slags biträde åt expeditionssekreteraren Gunnar Wennerberg, en tjenst första kammarens kansli under riksdagen och nu sednast sekreterare hos teaterkonitön. Hvar skall man sätta honom? Gör :onom till teaterdirektör! Det är alltid en utväg tillsvidare åtminstone. Men duger nan till teaterdirektör? Sannolikt lika bra, om mången annan. Hr Fahnehjelm är ilosofie doktor, och det han vill slå sig vå, deruti lyckas han vanligen genom sin : härdighet och stora arbetsförmåga. Emellertid är det långt mellan bägaren ch läppen. Hofmarskalken af Edholm tår ännu qvar såsom de kungl. teatrarnes tyresman och är, märkvärdigt nog, road